Rosa Berger

Avvikare och efterföljare

2009-10-28T18:24:00.000-07:00

Shit vad den här rapporten drar iväg! Jag började skriva den första november och sen har stycke efter stycke lagts till utan att jag kommit längre. Men nu är den äntligen färdig.

Ju mer jag funderar på konstvetenskap desto mindre förstår jag. Vadå vetenskap? Går det överhuvudtaget att finna någon sorts logik i konstens utveckling. Eller kausalitet. Eller vad som helst som kan förklara varför konsten blivit som den blivit. Inte ens från mycket långt avstånd kan det se följdriktigt ut att exempelvis kubism följer på symbolism som följer på impressionism. Vilken annan utveckling som helst hade varit lika förutsägbar.

Det finns ju vissa vedertagna indelningar. Romantik, modernism, postmodernism och så vidare. Men det är extremt vida och motsägelsefulla begrepp som dessutom delar på många centrala kännetecken. Och inte har de något med orsak och verkan att göra. Allt man kan säga är att så här kan romantisk konst se ut. Varför romantik finns återstår att förklara.

Sen är det inte säkert att den verkligen är till exempel romantisk. Stiluppdelningar används schablonmässigt för alla konstnärer som varit verksamma under en tidsperiod. Men ofta när jag tänker på en enskild konstnär faller just denna ur ramen. Att konsten i olika ögonblick verkar ha en riktning beror knappast på att den har ett bestämt mål. De rörelser som kan uppstå är snarare som vindar – tillfälliga eller ihållande, men utan destination. De som tillfälligt sveps med åt samma håll landar ändå med största sannolikhet på helt olika ställen.

Bara en konstant tycks finnas genom alla epoker: Varje konstnärskap av betydelse är ett som gått sin egen väg, gärna på tvärs mot invanda föreställningar. Orsaken kan egentligen vara vad som helst, utopiska visioner, rastlöshet, missförstånd eller ren tjurskallighet. Rörelsen, riktningen, mönstret framträder efteråt, när fler dras med eller kanske spontant reser sig samtidigt.

Alla avvikare blir definitivt inte betydande. Det krävs extrem skicklighet, kontakter eller pengar för att härda ut. Men det man gillar hos en konstnär, det som framhålls av konstvetenskapen och det som bildar skola, är ju inte det tidstypiska utan det avvikande och osystematiska. Vilken föga avundsvärd uppgift att försöka sammanfoga alla dessa excentriska, ombytliga och motspänstiga temperament och deras osjälvständiga efterföljare till en logiskt konsistent berättelse!

Så går det som det går också. Ta Caspar David Friedrich till exempel. Som en annan Törnrosa var var bortglömd i hundra år, de för det moderna konstbegreppets framväxt kanske viktigaste hundra åren. Alltså under hela högromantiken och under modernismens mest dynamiska fas. Han passade inte in. Sen blev han återupptäckt – av nazisterna. Deras omfamning återhämtade han sig egentligen inte från förrän på 70-talet. Sen – alltså nu – framställs han plötsligt som romantikens stora hjälte.

Men hans målningar, som jag allt mer förundrad kryssar mellan på Nationalmuseum stora utställning, är ju inte alls romantiska! De är avklarnade, poetiska inlägg i tidens filosofiska diskussion. Allt annat än Sturm und Drang. Snarare markerar de kulmen på upplysningen. Så blev han också omodern och glömdes bort i samma stund den romantiska konstidén på allvar intog scenen.

Jag är här med min pappa, som själv har varit nazist. Hans försvar för sin ungdoms ställningstagande bygger framför allt på upplevelsen av Tysklands förnedring under mellankrigstiden. Nu får vi återigen anledning att komma in på ämnet. En målning från Riesengebirge uppväcker minnen från hans ungdom. Men jag vet inte, bilden av min pappa i brun skjorta med hakkors får mig alltid att må illa och jag har ingen lust att förstöra upplevelsen av Friedrich med sådana associationer, så jag försöker hålla mig till 1830 istället för 1930.

Det går sådär. Men det är ändå en fantastisk utställning. Inom sina egna ramar kan i alla fall en konstnär hålla en väldigt konsekvent linje. Det är som om en och samma ande blåser genom alla målningarna. Jag är fortfarande helt tagen, känner jag när jag skriver detta. Mitt hår fladdrar som Carolas i stormvinden. Trots att jag känner att liknelsen inte bär på alla punkter vill jag utbrista: Friedrich är målarkonstens Bach!

Denna målning, som jag aldrig tidigare sett ens som reproduktion, är den som först sveper bort mig.

Framför allt är det ljuset och färgen som är enastående. Varje nyans är driven till sin spets, varje kulör är maximalt klar och distinkt. En annan sak som verkligen syns när det hänger så många bredvid varandra, är de genomgående strama korskompositionerna. Målningarna får ett tydligt drag av konstruktion, men utan att för den sakens skull tappa i trovärdighet. Snarare ökar förtroendet. Här är en som vet hur en historia ska berättas.

Sen är det lunch på Moderna Museet – jag glömde säga att mamma är med också, det är faktiskt hennes födelsedagslunch. Tyvärr har jag också glömt att boka bord. Trots allt går det rätt bra, vi får ett bord och maten är riktigt god. Ändå, jag är spänd, känner att jag inte har någon på "min" sida, trots att det inte ens är läge att diskutera något känsligt. Jag lider fortfarande av det ej längre så dolda men för tillfället outtalbara förflutna. Antagligen är det inte bara jag som känner av detta gnissel, men vi väljer alla att låtsas som ingenting.

Sen blir det Dalí. Och här har vi alltså en efterföljare, en representant för den riktning som Giorgio de Chirico startade. De Chirico landade som bekant på en helt annan plats så småningom (i vad han själv uppfattade som ett klassiskt maner i "mästarnas" anda), liksom även Dalí, som ju blev "Konstnär" och någon sorts symbolist. Visserligen försöker Moderna få det till att Dalí därmed tillhör ytterligare en riktning, en som likt Warhol sysslar med att göra sig själv till ett varumärke genom att jobba mot media och frottera sig med kändisar och visst, det är möjligt att den vinkeln säger något viktigt om Dalí eller vår tid eller så, men då blir målningarna ännu mer hängande i luften. För att ytterligare förstärka ansatsen har man hängt in en konstnär, Francesco Vezzoli, som använder sig av kändisar i sitt konstnärskap. Och därmed har vi hamnat långt från vad som från början, det vill säga i tonåren, intresserade mig hos Dalì. Fast oavsett mina tidigare preferenser känner jag att den postmoderna uppgraderingen inte får Dalís murriga surrealism att bli ett dugg bättre. Av de konstnärer som parasiterar på de Chiricos egensinniga bildvärld är Dalí en av dem jag har svårast för. Det är väääldigt sökt: Kolla på mig, vilka helt superkonstiga motiv!

Vad man skulle kunna hävda, och det är väl precis det Moderna Museet gör, är att Dalí är den första kändiskonstnären i samtida anda och därmed en pionjär i avvikandet från det modernistiska idealet där konstverken ska säga allt och konstnären hålla sig i bakgrunden. Men frågan är om inte detta snarare är Picassos mest originella bidrag till eftervärlden – han var väl den förste som var mer känd än sina verk.

Det neutrala passerar, det konstiga fastnar

2009-10-22T03:55:00.000-07:00

De här utställningarna har jag också sett (men det hade jag glömt):
Johan Thurfjell
Charlotte Gyllenhammar
Gunnel Wåhlstrand
Jag börjar på Nordenhake. Johan Thurfjell, det måste väl vara en släkting till den ständigt neutrala rösten i P1. Eller, det vet jag ju förresten inte. Och inte har det väl något med saken att göra heller. Eller?

I alla fall, han har byggt en jättestor modellbro mitt i lokalen. Jag är ingen idealisk betraktare idag, barnen är med, så min uppmärksamhet är splittrad. De vet reglerna vid det här laget och skulle aldrig medvetet pilla på ett konstverk. Men de blir snabbt svårartat uttråkade och kan ju lätt ramla in i något om de börjar slåss. Alltså måste jag se till att hålla dem på gott humör och samtidigt försöka skaffa mej en uppfattning om vad jag ser och varför. Det går lättare att se på konst med barn om det är mindre ömtåliga grejor, men eftersom brobygget ser ut att vara byggt i något bräckligt material och dessutom står i vägen för barnens jaga- och knuffalek lämnas inte mycket mentalt utrymme för estetisk begrundan.

Collapse

Visserligen är bron redan trasig, noterar jag tacksamt, men eftersom det vid närmare betraktande visar sig vara en byggd trasighet skulle det nog inte konstnären uppskatta den hjälp han här erbjuds att rasa lite extra. Den enkla lösningen blir att skynda vidare.

Men borde jag inte så här i efterhand kunna reflektera lite om utställningen, nu sitter jag ju ostörd framför datorn mitt i natten och barnen sover. Jodå, det borde jag. Men det vill sig inte riktigt. Inga tankar kommer till mig. Precis som om konstverken var lite för... neutrala? Några frågor?

Bra. Då går vi vidare. Upp för trappan, rakt fram, genom dörren till Galleri Christian Larsen, där Charlotte Gyllenhammar huserar. Också här skulpturer, men lite robustare tycks det. En uppskattad kvalitet just idag. Alltid något. Annars får jag alltid lite konstskolekänsla av Charlotte Gyllenhammar. Det är duktigt och säkert intressant i många aspekter, men det är liksom inte riktigt någon där. Och så får jag för mig att hon tar sig själv på Mycket Stort Allvar, för att tala Nalle Puhspråk. Men för det första kan jag ju ta miste och för det andra är det ju inget brott att göra det, så vad är den egentliga invändningen? Ja, jag kan ju bara redogöra för vad jag känner och jag känner att jag inte riktigt bryr mig. För att en sådan självhögtidlighet ska nå hela vägen fram till mitt hjärta måste det nog vara mer sårbart, mindre reserverat.

Men om man tänker på hennes genombrottsverk "sprängning" så finns det kanske en förklaring till alltihop som kan öppna mitt hjärta. Där ser man resterna av en människa som liksom sprängts i luften och gått upp i rök. Är det så hon känner sig, är det inte så konstigt om jag också upplever det så – att ingen är där. Men det går ändå inte ihop. Alltså detta: 1. Hon är inte riktigt där. 2. Hon tar sig själv jätteallvarligt.

Det finns ett verk på utställningen som är väldigt konstigt. I det inre rummet ligger ett gäng gjutformar utslängda runt ett tomrum. Återigen: Ingen där. Nästan lite klyschigt, va? Men mellan några av formarna, inte mitt i utan lite vid sidan, ligger ett kort på skulpturen som av allt att döma gjutits i dessa formar. Utan att tänka mig för bryter jag mot "inte-pilla-på-konst-regeln". Jag tar upp kortet. Saken är den att jag tror att det är ett vernissagekort som någon råkat tappa. Eller jag är osäker, det är det som får omdömet att vackla. Så fort jag blir varse att det är ett fotografi släpper jag det dumt så att det singlar ned och lägger sig en bra bit ifrån där det tidigare låg. Så står jag där. Jag fattar fortfarande inte. Skulpturen på fotot trodde jag var en av huvudattraktionerna på utställningen, jag hade innan sett den i tidningen och lite varstans tror jag. Men så är istället bara gjutformarna här. Och fotot? Hör det till verket? Jag fattar fortfarande inte.

Double Blind, den frånvarande skulpturen

Sådant här, saker som inte riktigt stämmer, eller som åtminstone inte jag får någon kläm på, är ofta vad som stannar i mitt minne från en utställning. Ganska otacksamt, här jobbar och sliter konstnären för att få sina utsagor åt ett håll. Så är det något som blir fel och guess what – det är det man minns.

På Andrén Schiptjenko visas Gunnel Wåhlstrands tuschlaveringar. Här är det inte mycket som råkat bli fel. Inget att göra. Jag får väl falla på knä som alla andra. Men det vill sig inte nu heller. Inte så att jag för egen del känner något stort motstånd. Det slinker ner, rent utförandemässigt i alla fall. Ja, det glider ner, som en perfekt panna cotta. Men jag tycker i alla fall att någon borde bjuda Gunnel på lite motstånd. Det behöver hon. Så så får det bli.

Vad jag (med lite extra ansträngning) hakar upp mig på är informationen. Vad jag ska göra med den. Jag har så klart snappat upp att bilderna utgår från fotografier på hennes föräldrar, framför allt hennes döda pappa. Jaha, det förklarar ju allting. Eller hur? Det är klart att hon måste måla av foton på sin pappa. Han är ju död. Frågor på det?

–Jo, hm, alltså, jag undrar en sak.
–Shoot.
–Jo, vad exakt är det som förklaras?
–Varför hon målar, dummo.
–Men vad är det som gör det så bra?
–Jamen det ser du väl, det är ju as-skickligt målat!

Jahapp, nu är det återigen två bitar information som inte passar ihop. Jag kan omöjligen gå med på att det är bra bara för att det är noggrant. Och lika lite kan jag tycka att "förklaringen" egentligen lyfter anrättningen. Det kunde för min del duga lika bra med en annan förevändning. Eller så här, för min del spelar det ingen roll om hon skulle ha hittat på det här med fotoalbum och pappan borta. För min del måste det till något mer, en komplikation i själva utsagan, typ. Men jag vet inte, kanske finns mysteriet där, dolt bakom de neutrala upplysningarna om motivvalen. Men jag ser det inte.

Descension, det frånvarande mysteriet

Äkta och inte

2009-10-20T15:55:00.000-07:00

Först går jag in på Galleri Magnus Karlsson. Carl Hammoud. I entrén en animerad film som i fast forward visar hur han bygger upp sina målningar. I rummen därinnanför själva målningarna. Först tänker jag att kul, nu får jag se hur de växer fram, hur upplägget ser ut och vad som sen händer på vägen. Sen ser jag ju att på vägen händer – ingenting. Allt skissas noggrant upp och fylls sedan i, bit för bit. Ja, filmen är ju upplysande på sätt och vis, men ändå – rätt poänglös.

Och målningarna är på sätt och vis lika händelselösa, åtminstone ur målerisk aspekt. Allt ser ut att vara gjort av samma material, stoffligheten är noll. Och färgklangen är normaltempererad och utan minsta vibration. Så ska det väl vara, idémässigt härstammar målningarna från den sene Magritte, som ju målade uttalat ickemåleriskt. Någonting – kanske inte nödvändigtvis måleriska övertoner – men någonting hade behövts för att lyfta detta torra innehåll förbi den här associationen. För alltså, den sene Magrittes charm låg ju just i att han gick åt motsatt håll mot tidens alla inspirerade målarkluddar. Carl Hammoud går ju bara omkring i samma ämbetsmannakostym av 50-talssnitt. Det ser lite utklätt ut, minst sagt. Inte riktigt – vad ska jag säga – äkta...?

Lifetime Achievement

Sen går jag in till galleriet vägg i vägg, Olsson. Och här är det också – föga överraskande – måleri. Emily Björks målningar klingar något mer komplext. Lite som det material hon målar på, aluminium: tunt och lätt, samtidigt dovt och matt. Och det känns äkta. Inga referenser eller blinkningar som hos Hammoud. Ingen ironi, inte heller något Viktigt Ämne. Bara ett världsfrånvänt betraktande av några vattendroppar på en fönsterruta. Trots detta känns det konstigt nog mer samtida här än i förra lokalen.

Utan titel

Det är väl för att här finns något som jag känner igen mig i. Det handlar om ögonblick när jag kanske egentligen har tråkigt, men mitt i händelselösheten förlorar mig i någon betydelselös detalj. Antagligen är det något alla kan känna igen från sin barndom, men här har vi en som liksom jag fortfarande verkar ha ganska lätt att ramla ur vuxenvärlden och försjunka i självförglömmande studier av till exempel olika typer av spår som penseln lämnar efter sig och funderingar över vad dessa kan tänkas betyda. Målningarna är så fördrömda att jag efter en stund känner mig avskärmad, så där som när man är sjuk och går på stan: i en egen bubbla. Det är det här jag menar med äkta: Målningarna föreställer inte exempelvis blomkalkar, det vi får se är de faktiska färgspåren efter Emily Björks drömmerier.

Någon helt annanstans

2009-09-29T03:23:00.000-07:00

Det här blir inte lätt. Hur i helsicke skriver man om en kompis?

Som är död?

Fast jag vill ju inte heller se fenomenet Ola Pehrson dö ännu en gång: Just på grund av det tragiska ödet löper hans oeuvre stor risk att vördas ihjäl. Och det vore verkligen tragiskt. Därför ska jag hedra hans minne genom att föreställa mig ett samtal lite i hans egen skeptiska anda.

De flesta verken på utställningen på Färgfabriken har jag sett vid tidigare tillfällen, om än slarvigt ibland. Till exempel visar det sig att jag inte tittat ordentligt på videorna. Fast när jag ger mig i kast med att se några av dem i sin helhet känns det ändå inte som om jag missat något väsentligt. Istället framstår det som om betydelsen ligger någon annanstans än i filmens handling. Någon helt annanstans.

Det känns överhuvudtaget som om konstverken i sig inte var så viktiga för Ola. Kanske tjänar det inte ens mycket till att försöka tolka dem som enskilda utsagor. Att till exempel hävda att de handlar om finansvärlden, översättningar eller terrorism, jo då, det låter sig väl göras, men då har man nog fastnat i något som inte intresserade Ola särskilt. Nämligen budskapet.

Eller så har jag missuppfattat något. Men otvivelaktigt klipper vissa av verken medvetet av alla givna läsningar. Fast i hans allra första utställningar var det nog inte så medvetet. På grund av det uppenbara ointresset för presentationen var de närmast misslyckade. Det man såg var ett antal lösryckta idéer utan någon vettig gestaltning. Sympatiskt, men ganska nördigt. Den första utställning han hade på Lars Bohman var mer visuellt genomförd. Den präglades av en sorts medvetna kortslutningar där det inte riktigt gick att få syn på den egentliga utsagan. I verket TV till exempel har nog filmen tillkommit sist, medan det som intresserade Ola nog snarare är leken med betraktarens förväntningar och illusionsmakeriet med de falska TV- apparaterna.

Kortslutning?

Och på samma sätt måste jag nog se verket om Una-bombaren. Den fejkade dokumentärfilmen verkar mest vara en förevändning för att få skapa de små urflippade tablåerna. Där har vi nog också anledningen till att den är svartvit: det är för att kunna göra objekten så utfreakade i färg som de är. Och när film och staffage visas tillsammans – vad har vi då? Jo, återigen försvinner utsagan. Detta handlar inte om Una-bombaren (även om han lägger sitt förvirrade strå till stacken). Inte heller om dokumentärers bedräglighet. Allt är så uppenbart att ingen kan missta sig, Samtidigt så mystiskt att det är det enda man kan göra. Effekten blir komisk. Men vad är det han narrar? Och vem?

Målningarna bidrar ytterligare till den där känslan av att inte veta vilken nivå man befinner sig på. Somliga av dem föreställer element ur andra verk, som stillbilder ur videoverken. Så har vi en målning av en floppydisk, ett självporträtt – av Zorn! samt en serie japanska vetenskapsmän. Och så målningen som föreställer konststudenten Fredrik Arvidssons egendomliga bidrag till konsthögskolans examenskatalog 1996.

ÅÅÅH, jag står inte ut med att de fragmentariska resterna av Ola Pehrssons gärning ska tolkas som en undersökning av maktstrukturer eller något annat fånigt. Sanningen är att vi inte vet vad det här är, vad det betyder. Vi kan bara gissa, men inte ens det duger. Och det är inte för att det finns en stor hemlighet bakom. Tvärt om. Det är för att Ola inte brydde sig. Eller kanske snarare för att han inte kunde bestämma sig. Visserligen var han intresserad av idéer och av politik. Men när det gällde konst var han alldeles för skeptisk för att lita på några färdiga modeller. Autopoeten till exempel, vad säger den? Jo, ur dess mun kommer nonsens. Det ser ut som poesi, men det betyder ingenting. Samma med Nasdaq-kören.

Av den här anledningen bör man nalkas Ola Pehrsons verk med skepsis. Hittar man ett budskap är man troligen lurad. Och av samma orsak kan man också bli lite trött. För att poesi är nonsens, det menar han ju inte heller! Programmeringen är omsorgsfullt gjord med utvalda diktare som han också skattade högt. Det är alltså inte fråga om värdenihilism, eller antielitism. Det är en skepticism på rundgång.

Det som retar mig med utställningen är samma sak som jag störde mig på hos Ola: hans skräck för att blotta sig, verka dum. Det är denna överdrivna och fåfänga önskan att vara smart som leder till att han aldrig riktigt törs sätta ned foten. Det är en svaghet, en stor svaghet som han om han fått leva mycket väl kunde förvandlat till en styrka. Han hann inte det, men nu har han i alla fall själv kommit dit konstverken hela tiden pekat – vidare.

Birthday Party (2003) (1:20) och ur Cookbook+ (2003-04)

Ps. Jag blir inte så berörd av utställningen, men det som ändå rör mig mest är en i salen centralt placerad axel med mammans födelsedagsfest, hennes kök och menyer från 40 år. Här finns något mer än det distanserade intellektet, nämligen ett personligt föremål för detsamma, vilket också gör det mer drabbande.

Att fylla ut tomrummen

2009-08-30T05:57:00.000-07:00

Telefonklotter kan ju vara ganska snygga grejer. Min granne när jag var liten, var bildlärare och en storartad telefonklottrare. Jag brukade beundra teckningarna som bredde ut sig över det rutiga pappret han hade vid telefonen, när jag besökte hans son, som var en av mina vänner. När jag kom hem försökte jag också telefonklottra, men det blev aldrig nåt av det. Har aldrig klarat det där med att göra två saker samtidigt. Simultanförmåga kallas det visst, och kvinnor ska vara bra på det har jag hört.

Literatur und Theologie #4 [#1-15] Literaturhaus Berlin 2005 Pencil on paper

Jag vet inte om Per Dybvik har en utvecklad simultanförmåga, men det kan verka så. På Tegneforbundet ställer han nu (bl.a) ut ett par serier med teckningar från föreläsningar han har varit på i Tyskland. Det är små visuella intryck, en profil, ett par öron, händer, blandat med textfragmenter huller om buller. Tror egentligen inte han har suttit igen med så mycket av innehållet från föreläsningarna, för teckningarna har något djupt koncentrerat över sig, trots dem röriga kompositionerna Som frijazz, liksom. Man responderar på omgivningen samtidigt som man skapar, intuitivt och direkt. Och det fungerar riktigt bra tycker jag. Dybvik använder sig av blyerts och färgpennor. Ord och text sammanställs som likvärdiga element men betydelsen i textfragmenten är ändå med på att prägla upplevelsen. Man blir stående och läser, och försöker greppa ett sammanhang som bara nästan visar sig.

Literatur und Theologie #9 [#1-15] Literaturhaus Berlin 2005 Pencil on paper

Det är små format, A4 tror jag, men dem är placerade i serier efter var session, och säljs som en helhet. Pappret är bara nålat upp på väggen i noggranna grids. Väldigt konsekvent tycker jag. Och sympatiskt. Stilen är spretig och sådär lite naivt, chosefri, påminner om Jockum Nordström. Det uppstår en slags öppenhet i det att inte imponera med anatomiskt korrekta skildringar, men samtidigt ägna en massa uppmärksamhet åt detaljer eller skuggläggning. Också Dybvik är illustratör och jag har sett hans teckningar när jag läst böcker för ungarna. Som böckerna om Doktor Proktor av Jo Nesbø. Jag har en känsla att man uppskattar bilderna mer som vuxen, att jag som barn kanske tyckt dem var lite för "dåligt" tecknade. Men jag vet inte. Ungarna har inte klagat, och då ska inte jag heller göra det.

Per Dybvig Aug 08 (detail) Colored pencil on paper 260.35 x 182.88 cm. 2008

Ser på nätet att Dybvik haft en del framgång som konstnär och ställt ut i New York bl.a. Kanske han seglat lite på Nordström succén. Men även om man kan se paralleller så har dem lite olika metoder. Jag upplever Dybvik som mer konceptuellt intresserad, där han samlar teckningar från specifika situationer och sätter dem samman till verk. Det är mycket text hos Dybvik, på nätet ser jag verk som bara består av textsjok i olika färger. Där finns också verk i större format, men anslaget, eller storleken på motiven är densamma. Det är bara mängden teckningar och ord på ytan som ökar. Dem växer ut som som telefonklotter. Börjar lite här och där tills man når en kant. Ibland blir hela ytan täckt, ibland stoppar han och låter några fält vara obearbetade. Det är fint att han förhåller sig så konsekvent till materialen. Tjockleken på ett blyerts eller färgpennstreck är ju alltid av en viss storlek. Det gör att man förhåller sig fysiskt till dem, dem blir till mer än bilder. Uppskattar också att han håller sig till färgpennor och blyerts. Det hade kanske varit frestande med hans metod, att kasta in kollageelement, eller klippa i teckningarna, men Dybvik håller sig till tecknandet och det bidrar, tror jag, till det koncentrerade uttrycket. Förhållandet mellan de, kaotiska, intuitiva kompositionerna och dem strama, nästan asketiska materialvalen, och den enkla presentationsformen, är välbalanserad.

Kanske kan utställningen som helhet bli lite pratig. Ett lite stramare urval, kombinerat med nån form av ramar för att lyfta fram bilderna lite hade möjligen inte vart så dumt. Tror Dybvik försöker kompensera bildernas nästan banala enkelhet, med massivitet i mängd. Det är iallafall så det ser ut på hans tidigare verk. Det tycker jag är lite synd. Att lita på kraften i det enkla, och det poetiska i tillfälligheterna som uppstår, är modigare. Man uppnår inte mer av den repetitiva kraften när man säger nåt hundra gånger. Det räcker oftast med tre. Gånger. Gånger. Gånger.

Absolut sista delen

2009-08-17T17:04:00.000-07:00

Övertygande bagateller och olycksbådande kladd

Tiden räcker inte till. Jag måste välja väg. Höger eller vänster? Längs Tegnérgatan blåser plötsligt en isande västlig vind, en sista suck från en förgången årstid. Saken är avgjord, den har jag hellre i ryggen. Jag styr stegen mot Östermalm.

Lars Bohman blir nästa mål. Jag tar den närmaste entrén och hamnar bland Gunnar Larssons landskapsmålningar. Jaha Rosa, nu blir du visst tvungen att göra mig sällskap ytterligare ett halvt sekel tillbaka längs denna tradition som vägrar dö, från färg och form i förra delen till typ impressionism. Men innan det är dags att formulera några omdömen tror jag att vi har orsak stanna upp och tänka ett ögonblick. För visst är det gammalmodigt, men… vad ska jag säga om det? Det är knappast något jag skulle behöva påpeka för konstnären. Och själv vägrar jag vara en av dem som automatiskt kopplar konstnärligt värde till aktualitet. Stöts jag bort av genrevalet som sådant säger det inte så mycket om målningarnas kvalitet som om min egen privata smak. Någon genre eller tradition måste man trots allt verka i; utan stöd av vedertagna konventioner blir utsagan hängande i luften, obegriplig. Samtidigt – inom varje avgränsning tänker jag mig att det måste finnas en möjlighet att röra sig någorlunda fritt.

Eller hur, annars vore ingen utveckling möjlig. Vi skulle inte ens kunna tala om olika gengrer, allt skulle vara samma. Även om möjligheten att så att säga skjuta nya skott från en given gren minskar med tiden borde det inte vara allena avgörande hur långt tillbaka en tradition sträcker sig. Den dialektiska synen på konsthistorien som en serie definitiva brott är själv ett utmärkt exempel på en tanke som trots sin skröplighet fortsätter att prägla konstförståelsen. Själv föredrar jag dock att se konsthistorien som en väv av idéer som korsar varandra, flätas samman, ibland vänder och kommer tillbaka från ett annat håll. Och då blir det svårt att se ståndpunkter som helt och hållet nya eller helt och hållet passerade. Även socialkritiken, som ju fortfarande är the shit, har vid det här laget över tio år på tronen och dess rötter sträcker sig tillbaks till upplysningen.

Nej, vad är det här? Man kan väl inte börja matchen med en evighetslång time-out? *Visslingar och burop* Problemet är bara att jag inte vet vart denna tankegång ska ta vägen. Av allt att döma syftar den till att försöka ärerädda något som redan är dömt av historien. Och visst är det på sätt och vis så; det synsätt som låg till grund för landskapsmåleriets speciella position är numera så genuint sällsynt att det finns all anledning att vara misstänksam mot samtida naturskildringar. Synen på naturen som alltings urgrund är – åtminstone i konsten – ersatt av tron på den kulturellt betingade blicken. Våra kollektiva föreställningar är då det som återstår att avbilda (vilket i och för sig inte är lättare). Men! Nu fastnar jag igen. Det här är ju en löjligt svår och omtvistad fråga som absolut inte finns plats att reda ut här och som jag med min bristande bildning dessutom inte har någon som helst möjlighet att avgöra.

En fråga jag däremot kan avgöra, det är hur Gunnar Larsson förhåller sig till denna filosofiska labyrint. Och ja, inte stretar han emot i alla fall, han sätter inte upp några hinder eller flaxar idiotiskt med armarna. Han rör sig med vinden, han rör sig fritt – inom konventionen. Innehållet är sorglöst bagatellartat, samma utsikt under olika årstider och väder, men tonträffen är så ren och artikulationen så klar att färgen klingar tvärs igenom lagren av klichéer. Så här: han befäster idén om att det faktiskt finns en natur där ute som man kan få syn på om man tittar noga. Hans argumentation är ganska övertygande. Jag måste tro – om inte på denna dualitet så i alla fall på Gunnars blick. Jag känner mig faktiskt rätt överrumplad av dessa harmlösa bilder. Därför drar jag slutsatsen att det också måste vara grymt ovanligt med ett så behärskat måleri. Alltså, det finns ju så fruktansvärt många målare, en del dessutom som anses vara framstående, men pinsamt sällan känner jag som nu – att någon så ut i fingertopparna behärskar måleriets främsta uttrycksmedel, färgen. Antagligen har det att göra med att så få förmår tro att det är mödan värt att försöka jobba sig fram mot något… ja, naturtroget helt enkelt.

Några av mina favoriter ur "Stäket"-serien

Utan att mena något nedsättande tänker jag att målningarna borde tryckas som en almanacka med en bild per månad, som hyllningar till respektive väder. Jag skulle köpa den direkt. I rummet mellan galleriets två avdelningar spanar jag efter om det möjligen finns någon dylik trycksak, men hittar istället en nyutgiven bok av konstnären om ”nyskapande måleri”. Titeln känns nästan ironisk i sammanhanget, men är det definitivt inte. Jag ska läsa den vid tillfälle, vid första påseendet verkar den lite butter/bitter.

Nu kommer jag sent omsider fram till vad som får lov att bli sista vårrundans sista dels sista attraktion: Jarl Ingvarsson. Och när jag står inför hans målningar framstår plötsligt både Gunnar Larssons pasteller och mina funderingar kring dem som lite småputtrigt förnumstiga. Här råder ingen som helst eftertanke. Jarl Ingvarsson struntar glatt i sådant som tonträff och behärskning. Skulle man kunna tro… Fast dolt någonstans i dessa slafsiga seriefigurers DNA finns ändå samma arv som hos Åsa Nylén och Gunnar Larsson. Det är jag rätt säker på. Bland annat hans västkustskt färgade ”fyrsidiga” landskapsmålningar har öppnat mina ögon för detta en gång i tiden.

Men inte heller hos Jarl Ingvarsson är det brottet som är betydelsebärande. Snarare den oväntade komiska vändningen. Så fastän det kan se så ut är inte hans nya infall helt galna; att Jarl Ingvarsson har fått för sig att måla just Knasen och Kalle Anka tror jag inte är någon slump. Blandningen av våld och komik i dessa serier står i ett analogt förhållande till konstnärens sätt att anbringa färgen. Svisch, boink, blaff! Hans aggressiva och vårdslösa utbrott resulterar i tabbar, plumpar och kladd av olycksbådande omfattning. Det är Jarls ständiga otur när han chansartat kastar upp färgen som är betraktarens behållning. Vi kan skadeglada uppehålla oss vid randen av en hotande målerisk katastrof.

Samtidigt, det är ingen olyckshändelse att målningarna ser ut så här. En så rutinerad konstnär går inte enbart på chans utan använder dessutom någon sorts beräkning. För att uppnå rätt effekt öser han på så att kontrollen går förlorad. Sen räknar han med att tillräckligt ofta ha tur i oturen och så kasserar han det intetsägande överskottet. Antar jag. Och den eftersträvade effekten, det som sker med mig här och nu, är en konfrontation med det idiotiska – och på avstånd komiska – i människans hopp och strävan. Om och om igen. Schassens, Kalles och Jalles utsiktslösa försök att komma någon vart, mitt muntra genomskådande och beklämmande självbedrägeri. Jag menar, alla vet ju hur det går. Även den mest imponerande karriär slutar oundvikligen med ett nederlag. Allt blir aska och glöms. Men min egen oförmåga att dra några förnuftiga slutsatser av denna information är verkligen skrattretande. Vad är det för mening att kämpa och stå i med allt egentligen? Och vad är jag så himla rädd för? Det är här Jarl Ingvarssons målningar kommer in i mitt liv: som estetiska gapflabb åt skräcken att misslyckas.

Jalle i högform

Fortsättning på sista rundan: Svindel och popsvågrar

2009-06-17T13:39:00.000-07:00

Nu ska vi se. Jag hoppar över samlingsutställningarna på Mirai Project, Roger Björkholmen och Knäpper Gallery. Det blir tillräckligt ditt och dattigt att skriva om fyra olika separatutställningar. Jag börjar istället hos Milliken, som visar Åsa Nylén. Henne minns jag, men inte för hennes konst. Hon bet mig en gång. Men det är längesen nu.

Vad gör hon idag? Jo, hon målar, det här är hennes andra utställning på Milliken. Den första missade jag visst. Stilen känns omedelbart väldigt svensk. Nu undrar du säkert vad jag menar med det. Jo, jag kommer att tänka på det färgexpressionistiska måleriet från 30-talet som fortfarande ympas vidare in i nya generationer konstelever på de förberedande konstskolorna. Jag vet inte, kanske finns det liknande fenomen i andra länder och då får man väl kalla det en allmänt provinsiell stil eller något sådant, men för mig är det välkända takter.

Åsa Nylén förvaltar denna tradition ganska väl, tycker jag. Jag får känslan av att det är någon typ av sunkiga uteliggar/underklassmiljöer som skildras. I första rummet: en stor kaleidoskopisk interiör från ett skevt stökigt rum tapetserat med tidningspapper. Allt uppstruket i brunmurriga, lite luddiga penseldrag. Ändå exakt i ljuset och avvägd i sin skevhet. Jag tappar liksom fotfästet en aning. När jag vänder mig om får jag en fullt utvecklad svindelkänsla. Mittemot hänger en väldigt liten målning ensam på den stora väggen. I någon sekund har jag svårt att kalibrera seendet, målningen uppfattar jag först som avlägsen på ett överraskande sätt, sen är det som om den rusar mot mig innan jag lyckas placera den på rätt avstånd. Jag känner att behöver sätta mig ned. Måste bero på att jag inte hunnit äta någon lunch, tänker jag.

På Lao Vai är lunchen slut, så jag hamnar på ett crêperi ett par kvarter bort. Tänker på Åsas måleri. Det är något sympatiskt med detta, att verka inom en tradition. Åtminstone den här traditionen från, vad jag tycker, en guldålder i svensk konst. Vera Nilsson, Åke Göransson och X:et till x:empel. Kanske stod de inte alls för samma sak på sin tid, men i Åsa Nyléns måleri buntas trådarna ihop till en gemensam rot.

Från crêperiet är det bara tio steg till Jonas Kleerups galleri. Jag bestämmer mig för att ge det en chans. Kollage av Moki Cherry och Yoshi Sodeoka hänger på väggarna i källarutrymmet. Den sistnämnda känner jag inte till, men Moki Cherry, hon var gift med den fantastiske Don. Och således mor till popsångarna Neneh och Eagle Eye. Och här har vi väl länken. För Jonas Kleerup, vad är han mest känd för? Jo, liksom Moki står han väl lite i skuggan av sin nära släkting, brodern och tillika popsångaren Andreas. Och med ett litet inslag av spekulation antar jag att Moki och Jonas öden ursprungligen sammanlänkats av helt andra anledningar än konstnärliga.

För den konstnärliga halten är klen. Inte bara hos Moki med förlov sagt. Skammen tillfaller dock Jonas Kleerup för hans osjälvständiga preferenser.

Och nu blir det ytterligare en paus innan tredje och sista akten på denna utdragna sista runda.

Provocerande skandal-löst

2009-06-16T13:01:00.000-07:00

"Shocked into abstaction" Matias Faldbakken

Konsten har haft lite svårt att motivera i det sista. Har suttit inne och knåpat med musik istället. Häromdagen kom jag mig iallafall ut en runda. Behövde nåt som kunde tända glöden igen, så här helt i slutet av säsongen.
Så varför inte en riktigt svartsynt, smånihilistisk cyniker? Varför inte Matias Faldbakken på Samtidsmuseet? Mina förväntningar var väl sådär mitt på trädet när jag långsamt promenerade nerför Oslos av vägarbeten, ständigt dammiga gator. Jag är inte så skeptisk till Faldbakken som många av mina mer finkänsliga konstnärskollegor, med behov för ett minstamått av mål och mening i konsten. Tycker nog det är lite för mycket mening egentligen.

Och mening är det tämligen lagom av på samtidmuseet. Dvs det är ju en slags mening. För tillbakadragande och antikommunikation är ju en rätt meningsfull strategi nuförtiden. Tycker iallfall jag. Dessutom finns här ett visst intresse för olika subkulturer, destruktiva eller bara lätt corny. Det sista verk jag ser innan jag lämnar utställningen är t.ex. en video, som visar en iscensättning av en fetisch som visst kallas pedalpumping. Folk lägger ut filmer på nätet av damer som försöker starta bilar medan dem pumpar in bränsle i motorn med gaspedalen. Mmm. Det finns folk för allt.
Faldbakken har här, i samarbete med någon jag inte kommer ihåg namnet på, själv filmat en egen sån sekvens, istället för att bara plocka en från nätet och screena på väggen som han gjorde med "Getaway" på Fotogalleriet för några år sedan. Just det tilltalar mig. Att han har återgivit formen och på så vis gjort formen tydlig.

"Getaway"

Det finns ett intresse för form hos Faldbakken. Men inte form som speglar sitt innehåll, eller sin funktion, utan snarare tvärtom. Form som INTE speglar sitt innehåll. Fast inte motsäger det heller. Det är handlar om en slags, nästan kompulsiv intresse för form. En överdriven interesse, en interesse för formen där den är helt oväsentlig, eller är helt förbi poängen. Som verken med VHS-tejpen i lyktstolpen, eller det utbrända bilvraket, eller trafikskylten med en svartsäck över sig. Dem är ju alla på olika sätt baserade på bilder med en politisk, eller social innebörd. Men Faldbakkens intresse är för formen, och inte för vad dem betyder. Det är det som gör hans konst nästan obscen och oanständig, på ett, i mina ögon, härligt provocerande sätt. Som konst gjord av en iskall sociopat. Helt förryckt och utan mening, men samtidigt iskallt beräknande.

"Untitled (Video Sculpture)"

Det gäller främst dem konceptuella skulpturerna och installationerna, men också till viss del målningarna. För det är ju det det är. Färg på en yta, även om färgen är tejp, och ytan är rå MDF, eller opreparerad duk. Man är ju frestad att tänka att det finns en viss ekonomisk baktanke med att göra målningar, dem säljer säkert som smör, och konceptet låter sig lätt upprepas. En tuff fras som tejpas upp på duken, med bokstäverna dubblerade över varandra för att försvåra läsningen. Museet skriver att dem kommenterar det modernistiska måleriet, men det låter väldigt svettigt tycker jag. Det behöver ju inte referera till Malevitsj bara för att dem har en kvadratisk form. Jag uppfattar mer att dem har enklast tänkbara form. De sista verken på MDF, har t.o.m. de fabriksproducerade måtten, 122x244cm. Och här ligger det också nåt jag gillar, även om verken i sig inte fungerar helt optimalt, som jag ser det. Fräckheten i att bara köpa sig några MDF-skivor, dra upp lite gaffa-tejp, och så ställa ut det hela på Oslos viktigaste institution. Rätt gutsy. Och trots dem rent basala materialvalen finns det en taktilitet i konsekvensen med vilken dem är genomförda. Så jag låter tvivlet komma Faldbakken till godo. Det är skönt med nån som kan provocera på ett meningsfullt sätt. Och utan att göra skandal.

Untitled (MDF)

UNTITLED [CANVAS #15]

Vårens sista gallerirunda

2009-06-15T03:14:00.000-07:00

Del 1: Jens den Fåfänge – inte tillräckligt äckligt
Jag vet inte om du bryr dig om det, Rosa, men jag skriver inte längre om alla utställningar jag besöker. Det var ett sätt att få igång ett flöde i början, och det funkade ju. Sen kändes det lite som ett krav och då slopade jag det. Så nu skriver jag mer när andan faller på och det gör den som du märker i perioder. Det här lär bli sista rapporten på ett tag, sen blir det sommaruppehåll.

Utanför Magnus Karlssons galleri träffar jag en bekant. Jag gratulerar till det stora erkännande han fått sen sist, kämpar med mungiporna. Varför är det så svårt att unna kolleger framgång? Är det för att smulorna är så få och flocken hungriga så stor? Eller är det revirinstinkt? Svårt är det i varje fall att kontrollera ansiktet utan att det förvandlas till en stelt grinande mask. Å andra sidan, varför måste man vara artig? Och falskt blygsam?
– Hörde att du fått stipendium. Det måste ha skett en förväxling.

Nej, så säger jag inte, men jag känner att jag inte orkar stå och låtsas vara glad särskilt länge, jag låtsas stressad istället, ursäktar mig och slinker in på utställningen. Det är Jens Fänge i de två första rummen. Någon förbluffande nyorientering bjuds jag inte på, målningarna följer ungefär utvecklingen från tidigare utställningar: mer rum och mer färg. Nu låter det nästan som om jag har kommit in på de måleriska begreppen ”rum” och ”färg”, vilka ju har väldigt specifika betydelser inom en franskmodernistisk tradition, men nej, det har jag inte. Rummet är platt och färgen osammanhängande – som vanligt.

Jens Fänge målar med bjärta lokalfärger som slår sönder ljus och rum i bilden. Den här strategin är inte lika uppenbar när det inte finns något uttalat bildrum i målningarna. Då svävar volymlösa och singulära tecken för föremål omkring i en odefinierad rosa rymd. Men här går det inte att bortse från den disharmoni som uppstår mellan det av teckningen tydligt definierade rummet och den ifyllda färgen. Det blir, som min fru säger, äckligt.

Men kanske att det ändå inte blir tillräckligt äckligt, jag kan nämligen inte låta bli att fundera över medvetenheten. Är det verkligen meningen att färgerna ska sticka i ögonen. Borde de då inte sticka lite mer? I en mindre målning uppstår ett ljus à la tidig de Chirico. Plötsligt ser jag rymd, atmosfär, vilka endast slås sönder av en hemskt rosa vägg med illgrön dörr till vänster. Här står två världar mot varandra i samma bild. Jag talar nu alltså bara om färgen och inte om de mycket medvetna illusionistiska verfremdungeffekterna som målningarna är späckade med: läppar som sitter löst, perspektiv som inte går ihop etc. Kanske går dessa aspekter egentligen inte att separera, men just här känner jag att de glider isär. Jag lämnas svävande i limbo. Var ligger misstaget, i ljuset som uppstår eller i det abrupt osofistikerade illusionsbrottet?

Nej, det är inget misstag. Eller jo, men nu har det rättats till. Verket är en diptyk inser jag när jag ska lägga in bilden och heter Retour de'l Ordre (natt och dag). Rymden som oavsiktligt uppstår i fonden av den första målningen korrigeras i den andra.

Och de Chirico ja, det är mycket de Chirico och en hel del Balthus. Luktar idétorka. Det är för övrigt på gränsen till dumdristigt att så löst anknyta till en målare som vid mitten av sin levnads vandring gick vilse och sen ägnade resten av livet åt att cyniskt exploatera sitt förflutna eller uppgivet härma sig själv. Ska jag tolka in någonting här? Nu menar jag inte att sene de Chirico är dålig, eller att det är fel att vara desillusionerad, jag har bara svårt att avgöra vad Fänges utsagor ska sorteras under. Halvmesyrer?

Här behövs ett steg, känner jag, över ett ogynnsamt mellanläge. Målningarna är fortfarande söta, blott lite ankomna. Äh, det går inte riktigt att säga att det är dåligt därför. Men jag hoppas ändå att Jens till nästa utställning surnar till ordentligt, så att man slipper misstanken att målningarna bara är till för att finansiera konstnärens garderob.

Sur, det blir annars jag när jag ser att Fänge har sålt nästan varenda målning, medan hans medutställare, Johanna Karlsson, inte sålt ett enda verk. Men så blir jag ändå glad när jag kommer in i rummet längst in och ser teckningarna. Här är det lågmält och ömsint formulerat. Ändå känns det som om de handlar ondska, eller vad ska jag säga? Smärta.

Naturens nedbrytande krafter? (Verken är obetitlade.)

Landskapsskulpturerna är också sorgsna och bra, men de upplever jag av någon anledning som mindre exakta, trots att de är lättare att tolka. Det kan ha att göra med att jag liksom inte riktigt känner av 3D på samma sätt som 2D. Teckningar och målningar ser jag hantverket i på ett annat sätt och därmed också uttrycket. Emellertid, Johanna: ett steg fram, Jens: ett halvt steg i diket.

Efter det här går jag upp på Mejans vårutställning, men det är alldeles för mycket och för rörigt för att jag ska orka sortera upp. Men Victor Rundgrens uteliggarhantverk med Buddhaträd lindade av skalad koppartråd fastnar i mitt minne. Ett väl sammantvinnat projekt (hö hö!). Jag gillar också att det inte finns någon markerad distans gentemot det religiösa temat. Men är det inte röd flagg på fromhet i konstvärlden?

Oj, nu måste jag ta paus, jag återkommer så fort jag kan med andra delen av rapporten.

En sedelärande historia

2009-06-04T13:17:00.000-07:00

Just det, jag var ju på Magasin 3 för ett par månader sen eller så och såg Santiago Serra. Åh, vad den utställningen känns seg att skriva om. Fast det är väl som med alla plikter, bara att sätta igång. Jag behöver ju bara skildra min upplevelse, eller hur? Hm...

Jag tar bilen som vanligt, hissen upp, en snabb kaffe i baren. Sen råkar jag säga ja när en guide frågar om jag vill vara med på en visning av utställningen. Jag brukar aldrig delta i sådant, men jag svarar utan att tänka och efteråt intalar jag mig att det kan komma att bli en bra inledning till rapporten.

Gruppen består av mig, en handikappad äldre kvinna och hennes vårdare. Guiden börjar med att berätta om den dieseldrivna strålkastaren som står på balkongen. Vi sätter på oss hörselkåpor och går ut i snålblåsten. Tyvärr är det mitt på dagen och alltså ljust, så jag får lov att föreställa mig det som guiden just berättat: hur konstverket kastar sin avslöjande ljuskägla på Banankompaniets hus en bit bort. Sånt här har jag verkligen svårt att fördra, när jag förväntas sätta mig in i hur ett verk ska se ut om bara de rätta omständigheterna infinner sig. Varför ska jag behöva anstränga min fantasi när inte konstnären gjort det? Istället väljer jag att se verket här och nu: en lampa som bullrar och stinker, men som inte lyser upp något alls!

BANANKOMPANIET UPPLYST AV DIESELGENERATOR under ideala förhållanden

I befintligt ljus är det ett misslyckat verk. För hur ska man annars tolka det? Av guidens utläggningar att döma handlar det om att Serra vill peka på bananarbetarnas situation och multinationella företags handelsmetoder. Men det måste väl vara mer intrikat än så? I annat fall hade han bara behövt stoppa lampsladden i väggurtaget. Idén med en dieseldriven lampa påminner om ett verk av Gustav Hellberg som jag skrivit om tidigare. Tyvärr även resultatet. Tanken är väl att vi ska förstå att vi alla har ett rövhål, även vår avancerade civilisationskritik drivs som allt annat i slutändan av arabvärldens smutsiga guld. Men låt se, det var idealtolkningen. Vad har vi nu framför oss? Ett verk som genom att inte nå fram till objektet för sin kritik visar på sitt eget dundrande tillkortakommande? Verket berättar för mig om hur otrevlig och ineffektiv den här typen av socialkritisk konst kan vara. Det är en tankeställare!

Nästa station på visningen är videoverket "En person hindrar en rad containrar". Händelsen är iscensatt, berättar guiden efter en liten stund. Då förstår jag det jag hunnit börja fundera över under tiden: varför lastbilarna står och tutar istället för att bara köra förbi, vilket ser ut att ha varit den självklara lösningen annars.

Varför försöker ingen komma förbi?

Verken är genomgående konceptuella på det där torra sättet, där föremålet bara är en transportsträcka fram till slutsatsen. Alla är inte lika dåliga som de nyss nämnda, men titt som tätt är det som om effekten på grund av en eller annan otydlighet eller underlåtenhet kortsluts. Det till ytan största verket – ett gäng stora "moduler" gjorda av indiskt människobajs närmar jag mig misstänksamt. Det är visserligen inte första gången bajs – simsalabim – blir till konst, men det utsagan saknar i originalitet tar det igen i kvantitet. Aldrig har väl så mycket bajs på en gång blivit så mycket konst. Att det sen inte riktigt är bajs, som jag först trodde, utan snarare verkar vara brunnen gödsel, får man väl också ha överseende med, antar jag. Annars hade ju en sådan mängd som den här luktat som sjutusen skithustunnor.

Doftlös skit

Det gör det alltså inte, men skulpturerna är ju tre år gamla och på bara något år förvandlas de flesta fekalier till utmärkt matjord. Som tur är, tänker jag. Jag stannar ändå väldigt kort tid i salen med modulerna, för jag får ett varsel, en paranoid men alltför välbekant känsla av att jag skulle bli lurad om jag tittade mer. Det är löjligt, jag vet, men samtidigt vore det lika löjligt att försöka betrakta dem som Skulpturer. Det må finnas yttre likheter, men det här är naturligtvis inte minimalism. Snarare är det som om Sierra bajsar på den formtradition som nådde sin slutpunkt med minimalismen, ett förfarande som i och för sig även det har blivit en tradition de senaste 20-30 åren.

Något slår slint i mig inför den här installationen. Hjärnan hänger sig, jag blir akut blytrött, åker hem och orkar sen inte tänka mer på utställningen. Förrän idag.

Förstår du nu mitt utrop i början av rapporten, Rosa? Jag måste ta itu med den här buggen som drabbade mig, göra en felsökning, en rekonstruktion.

Låt mig börja med fakta i målet. Installationen "21 antropometriska moduler av mänsklig avföring utförda av människorna vid Sulabh International, Indien" är inte möjlig att betrakta som bara en formövning. Så klart handlar den om något. Men samtidigt är den inte möjlig att se endast som ett dokument. Om Serra hade velat berätta om folk i Indien som arbetar med mänsklig avföring hade han lätt kunnat göra det mycket effektivare. Men vad hade det då blivit för konst? Ingen komplikation! En enkel tillkrånglingsmetod som alltid verkar funka är att välja en utformning som står i viss motsättning till ärendet. Med minimalismen som mystifikation i det socialkritiska budskapet och med bajset som definitivt stopp för alla modernistiska konnotationer kan man tycka att Serra har fått till ett helgjutet och lagom provokativt samtidskonstverk. Väl avvägt i sina inbyggda motsättningar. Så vad är problemet?

Jo, det ska jag tala om. Vad jag står inför är en moralkaka av gigantiska proportioner. Om verket överhuvudtaget ska ha någon mening måste det vara denna: Se huru de stackars fattiga indierna tvingas arbeta med bajs! Tänk vad äckligt! Och inse, o syndare, att det just i detta fall är du, nyduschade västerlänning, som tvingar dem. Genom att gå här på Magasin 3 och låta dig förskräckas av de kastlösas situation, bidrar du indirekt till densamma. Skåda vilken mängd otympliga moduler de måste tillverka bara för att du ska inse detta. Skäms, betraktare, och låt din skam stå i proportion därtill.

Det är i och för sig sant – alla bidrar vi. Och någon måste ta hand om skiten. Men tyvärr tror jag att bajsmoralkakemoduler i en konsthall är lika effektiva som strålkastare i dagsljus när det gäller att avhjälpa sociala missförhållanden. Jag vet ju inte om jag är ensam om det, men jag kan inte riktigt ta detta på allvar. Jag menar – det är ju konst. Och det finns något som heter konstnärlig frihet. Och något annat som heter fiktion. Det innebär att det vore naivt att utgå ifrån att det faktiskt är människobajs i skulpturerna. Och att det verkligen är fattiga indier som tillverkat dem.

Jag hoppas innerligt att Santiago Serra ljuger. Att han inte låtit de kastlösa slita i dagar med de här fula och meningslösa klossarna. Utan att han låtit gjuta dem av säg rötslam från Norsborgs reningsverk. De skulle se exakt likadana ut. Och indiernas jobb skulle fortfarande vara exakt lika äckligt. Men de skulle i alla fall sluppit utföra det här förnedrande uppdraget. Och man skulle sparat in åtskilligt i transportkostnader som de indiska avfallshanterarna kanske kunde fått spendera under ett par lediga dagar.

Eller tänk om Santiago själv tagit itu med hantverket. Det hade varit respekt.

Jag vet inte hur jag ska avsluta det här. Den där tröttheten har kommit över mig igen. Jag kommer inte fram till någon intressant slutsats, det enda mitt undermedvetna envisas med att skicka fram är den kärnfulla sammanfattningen "skit samma".

En obetydlig betraktelse

2009-05-17T14:09:00.000-07:00

Jag hittade en liten personlig fundering som jag skrev för ett tag sen. Den har egentligen inget med uppdraget att göra, men den säger ändå något om dess förutsättningar. Och om dig, Rosa:

Jag är en grå mus som ingen ser och ingen bryr sig om. När jag går runt på utställningar är det ingen som stormar fram, trycker kataloger i min hand och börjar berätta om konstverkens förtjänster. Jag är konstens försummade styvbarn, ett överflödigt kugghjul i ett självgenererande maskineri – jag är publiken.

Länge har jag i skymundan betraktat konstetablissemangets pretentiösa utspel. Tyst och försagd har jag stått strax bredvid de stora grabbarna och lyssnat på deras skrytsamma fraser. Så träffade jag Rosa Berger och förstod plötsligt att min vördnad för konsten saknade grund. Rosa är en lärd och nyfiken person, men hennes brist på respekt och prestige gör henne socialt omöjlig (ursäkta Rosa, men du vet ju också att det är sant). Hon sitter mest bara hemma bland sina böcker och sina egendomliga vänner. I hennes värld saknar titlar och meriter all betydelse. Hon är lika arrogant mot Lars Nittve som mot mig. Hon skrattar ut oss alla.

Men det är, åtminstone för mig, ett förlösande skratt. Det punkterar den uppblåsta sufflén av ord som konstverken alltid serveras inbakade i. Det spolar av mig hänsyn och lojalitet och får mig att våga känna och tänka själv. Som Rosa säger: "Eftersom inget jag säger kan vara av någon som helst betydelse för konstvärlden, är jag fri att säga exakt vad jag tycker".

Anna Odell!

2009-05-15T17:44:00.000-07:00

Hej Rosa, det var länge sen.

Nå, du vet ju hur jag (och jod med för den delen) har det med våra liv. Jag hinner varken skriva till dig eller se konst så ofta som jag skulle vilja. Fast ska jag vara helt uppriktig finns det ytterligare en anledning till att du inte hört av mig på ett tag. Min entusiasm inför uppdraget har klingat av. Allt emellanåt känner jag en svårartad leda vid konst i allmänhet och konstkritik i synnerhet. För att inte tala om konstskandaljournalistik. Vårens mediedrev har handlat om för mig helt ointressanta frågor.

Men nu har jag tvingats till handling. Inte bara du, nästan alla jag träffar – från min läkarvän till vår elektriker – avkräver mig en åsikt om Anna Odell, något jag – tills idag – inte har haft. Jag har ju inte sett verket. En kompis är i princip kär i Anna, de flesta andra är kritiska, men alla verkar ha en väldigt bestämd uppfattning. Utom jag då. Mitt ointresse har till slut börjat bli en sådan social bromskloss att jag inte ser någon annan utväg än att bilda mig en egen uppfattning. Jag brukar faktiskt se Konstfacks vårutställning, ursäktar jag mig. Och jag passerar ju ändå väldigt nära skolan på väg till jobbet ibland.

Jag parkerar lite slarvigt utanför, ska inte bli långvarig tänker jag, och börjar planlöst söka mig fram bland skärmväggar och videobås. Jag känner mig distanserad redan från start och än värre blir det av röran där inne. När jag pliktskyldigt plöjt hela kandidatutställningen har jag fortfarande inte skymtat Odells installation. Och inget annat som jag kommer att minnas. Men vad kan man begära, det är småskolekonst, de går ju bara i trean.

Höglagret, där magistrarna ställer ut är dock lika rörigt. Vad är vad? Jag måste kolla på kartan stup i ett och ändå går det ofta inte att lista ut om det är design, konsthantverk eller konst jag för ögonblicket tittar på. Jag har ibland även svårt att avgöra vad som hör till vilket verk. Inte ids jag heller gå fram till den pyttelilla lappen och läsa varje gång. Men det måste väl vara avsikten. Typ "allt kan vara konst, konst kan vara vad som helst!" Den strategin vinner inte min sympati. Jag tycker det är tillräckligt svårt att få någon ordning på begreppen ändå.

På väg tillbaka slänger jag en sista blick på kartan. Ska jag bara ge upp Odell och dra till jobbet? Vilket fiasko! Allt jag lyckats med är att bli irriterad. Så ser jag att det finns en mindre konstprick inritad i ett utrymme borta vid biblioteket. Jag tittar på klockan, står och väger på hälarna. Så går jag ut. Men när jag satt mig i bilen ändrar jag mig. Det här går inte. Jag måste hitta Odells grej, så kanske jag känner mig åtminstone lite mindre otillfredsställd när jag åker härifrån.

Mycket riktigt, i den avsides belägna ateljen finner jag "Okänd kvinna..." Installationen består av tre trånga projektionsbås plus en separat monitor med hörlurar som verkar inslängd i sista sekunden. Först tänker jag att jag bara ska kolla lite snabbt på nummer 2, den 18 minuter långa fjärrfilmade sekvensen med själva omhändertagandet på Liljeholmsbron. Men jag blir visst kvar hela filmen. Sen går jag in i båset med uppvaknandet och förklaringen inför läkaren. Ljudet här är så kass att jag inte lyckas urskilja hälften av vad som sägs. Istället sätter jag mig och tittar på film nummer ett med alla de förberedande samtalen. Min rastlöshet är nu helt försvunnen. Utan att ta något medvetet beslut stannar jag tills jag sett allt. Under tiden börjar det gå upp för mig att jag tycker om det. Det hade jag inte väntat mig.

Vad är det som är bra? Ja, till viss del vad verket inte säger. I intervjuer säger man en massa saker därför att situationen kräver att man pratar på. I brist på tid brukar klyschor och ogenomtänkta resonemang infinna sig. Det har jag också hört/läst en del av från Anna Odell. Verket är däremot välgörande befriat från pekpinnar och standardsvar. Det är öppet för tolkningar. Trots att hon i film nummer ett åtskilliga gånger förklarar sitt syfte finns det anledning för betraktaren att fundera vidare. Någonting stämmer inte. Det förflutna rör sig skugglikt genom filmerna, och där det slår ned fördunklas plötsligt logiken. Det är som att hon fortfarande inte fattar vad som hände då för tio år sen, när hon hade sin verkliga psykos. Hon balanserade på ett broräcke, uppträdde förvirrat och rymningsbenäget. Ändå verkar hon inte förstå varför hon blev tvångsintagen och bältad. Men snälla Anna, de räddade förmodligen livet på dig. Skulle de inte gjort det? Samtidigt är performancen som en ritual, en tvångsmässig upprepning av den första intagningen. Kanske ett sätt att betvinga den traumatiska upplevelsen. Inte bara symboliskt, utan faktiskt, på så sätt att hon återigen tar sjukt stora risker trots att alla på avråder henne. Åter är hon uppe på räcket och balanserar.

Naturligtvis hör jag hela tiden för mitt inre öra den i förväg ordentligt inpräntade moraliska invändningen."Kan oetisk konst verkligen vara bra?" "Kan man verkligen gilla att någon uttnyttjar andra människors välvilja?" Självklart kan man diskutera sådana saker. Bara jag slipper. Jag tänker inte stå för verket. Moralen överlåter jag med varm hand på upphovsmannen att ta ansvar för. Att vältra över detta på betraktaren vore verkligen oetiskt. I sista hand är det en tydligen angelägenhet för rättsväsendet. Då behövs det inga extra amatördomare.

Dessutom redogör verket självt explicit för det etiska och eventuellt juridiska dilemmat. Alla invändningar mot verket som valsats runt av tyckarproffsen har Anna Odell hört och tagit ställning till redan i november förra året.

I mitt inre öra viskar också den uppfattning som bland annat Lars Vilks har luftat, att verket skulle ha ett alltför enkelt ärende. Att det är en intern uppgörelse utan allmänintresse, en missnöjd vårdkonsuments verkningslösa försök att få upprättelse genom att hämnas på psykvården. Och resultatet ger faktiskt viss fog för ett sådant antagande. Dock utan att göra det sämre. Jag känner nämligen samma sak här. Den konstnärliga drivkraften får för min del vara vilken som helst, jag är intresserad av resultatet. Resultatet är en berättelse om ett rättshaveri, fast ett fullständigt avsiktligt sådant i syfte att själv ta makten över en övermäktig, överjävlig situation.

Den här gången slutar det i triumf istället för förnedring. Den vårdpersonal och de förbipasserande som blivit utsatta för Anna Odells fejkpsykos borde vara stolta över sin insats. Och Anna Odell borde vara djupt tacksam över det professionella och känslomässiga engagemang som medmänniskor och samhällsrepresentanter visat henne. De har alla gjort allting precis rätt och bidragit till en gripande (i dubbel bemärkelse, hö, hö!) iscensättning av ett människoöde.

Är det verkligen frihet vi vill ha?

2009-01-27T01:42:00.000-08:00

Jag har svårt för performance, ja med teater överhuvudtaget. Ett av mina obehagligaste minnen från studietiden var en slags performancehappening. I projektrummet skulle det genomföras ett stort antal individuella performance, simultant under några timmar. Intet ont anande gick jag dit. Väl där såg jag med vantro ut över det som för mig som framstod som det rena vansinne. Det här var i första året och det var på vippen att jag packade säcken och reste hem. Faktiskt funderade jag nästan på att ge upp hela konstprojektet som sådant (vilket i och för sig kanske varit lika bra). Allt pågick samtidigt. En ljusblå drillflicka marscherade runt salen med en intenst stirrande blick. En gravallvarlig ung man, iklädd vita skyddskläder, gick runt med en fettklump på en stav och ropade ut spridda citat från Wittgenstein. På en filt satt någon och långsamt skalade en apelsin. Från taket hängde en klätterintresserad konststudent. I ett hörn åkte en tjej rollerblades med full fart mot en vägg, för att i sista stund stoppas av ett kraftig gummiband. Innan hon slungades tillbaka kastade hon gång på gång en hink med färg mot väggen. Det var en kakafoni av ljud och oräkneliga människor i märkliga kostymer, som utförde oförståeliga rörelser och ritualer på de mest märkliga vis. Fullständigt chockad stapplade jag baklänges ut ur rummet. Jag har nog inte hämtat mig ännu.

Coco Fusco, "A Room of One'’s Own"

Därför borde jag väl förstått att "live art / levende scene" på Kunstnernes Hus inte skulle vara nåt för mig. Men det var så länge sen det hände. Jag trodde min fobi gått över. Det var en kompis som skulle dit så jag hängde på. En konstnär vid namn Coco Fusco hade en performance kallad "A Room of One'’s Own" . Den hade redan startat och vi fick lov att försiktigt slinka in genom dörren längst bak. Det var ganska väl genomfört får man iallafall säga. En scen var satt upp i mitten av lokalen intill den ena långväggen. En talarstol, en amerikansk flagga, två projektioner och en bisittare vid ett bord med en liten laptop. Fusco och bisittaren var klädd i full uniform. Hon höll en monolog, eller ett slags föredrag, där den ena projektionen var en powerpoint som hon illustrerade några av sina poänger med, och den andra visade en orangeklädd fånge i en lite cell. "Live Gitmo" stod det på skärmen. Här hakade det upp sig för mig. Jag klarar inte att låtsas som om det var en livebild från Guantanamo. Jag klarar inte att leva mig in. Det blir liksom bara lek och blaj i mina ögon.
"Föredraget" till Fusco handlade om av implementeringen av kvinnliga strategier i moderna förhörsmetoder. Lite lättkläddhet och sexuella närmanden skulle sätta fångarna ur spel och avislamifiera dem. Då och då tågade hon ut ur rummet, för att liksom "live" uppenbara sig på skärmen hos fången i cellen. Hon gav han en uppsträckning som var väldigt mild jämfört med vad jag antar dem riktiga fångarna fick uppleva, och återvände till salen. Alla i publiken catchade ironin och lät sig inte provoseras av det faktiskt inte helt osannolika innehållet i monologen.
Men det var nånting i kombinationen av fullständig konsensus i salen, och det att ingen verkade tycka det var fånigt med illusionsmakeriet i framträdandet på projektionen, som provoserade mig rätt rejält. Ska inte performance använda sig av verkligheten? Är det inte det som kan göra den farlig och intressant. Jag menar, temat var ju verkligt nog, men genomföringen lämnade ju aldrig den trygga teaterillusionen. Folk sitter på sina stolar och är så hjärtans eniga och ohotade i sin betraktarfuntion. Ett äkta inlägg av en äkta amerikansk soldatpatriot hade varit mycket mer spännanden. Som när litteraturfestivalen i Lillehammer skulle bjuda in den där Holocaustförnekaren. Det är verkligheten som bryter in i kulturparnasset. (Det blev visserligen inte av, men det var ju ett sporty försök.) Eller för den skull Oleg Kurniks attackerande hund. Det är konst som känns.
Nä, monologen var väldigt lång, jag blev trött i benen. Om hon åtminstone visat bröna för den orangeklädde som hon implicerat i talet och illustrationerna. Men en sak slår mig i eftertid som intressant.
Fusco knyter upp "A Room of One'’s Own" mot Virginia Wolf ord om att kvinnor behöver ett eget rum för att kunna uttrycka sig. Ett litet rum av frihet. I performancen jämställs det rummet mot förhörscellen i Bush´s War on Terror. Lite hisnande sammanställning som kanske kan uppfattas som förnärmande mot Wolf. Hon tänkte väl knappast att kvinnors frihet skulle användas till att förnedra tillfälligt utvalda muslimer i hyperkapitalismens tjänst. Men så är det kanske med all frihet. Den har alltid en baksida. Människor är olika och det finns alltid folk som vill använda sin frihet till något man själv upplever som tvivelaktigt. Dessutom är frihet ofta på bekostnad av någon annans tolerans, villket ständigt underkommuniceras. Och för att felcitera Imperiet som citerat Hoola Bandola, "Är det verkligen frihet vi vill ha, till varje tänkbart pris? Och är vi verkligen säkra på det, att det värsta av allt är lydighet?". Lydighet och underordning låter ju lite tråkigt i vår individualistiska tid, om man inte tänker på det i lite kinky termer (vilket man för all del gärna kan göra). Men till lydighet kan man koppla lojalitet. Och till lojalitet, samhörighet. Så frågan är kompleks och relevant.

Osäker på om det var detta Fusco var ute efter. Men varför inte? God bless America.

Se konsten, styr undan konstnärerna

2009-01-17T08:36:00.000-08:00

Får väl börja med att erkänna att jag hoppades Anders Smebyes utställning "Devolution" skulle vara dåligt. Jag träffade honom faktiskt, sent igår kväll på Robinet (Oslos bästa vattenhål, och ett vanligt AfterArt tillhåll). Han gjorde inget stort intryck. Lite slug så där, inte en kille att lita på. Men det kan vara min paranoida sida, förstärkt av halvlitrarna med öl jag fått i mig. Man blir lite paranoid när man, som jag, knallar ensam på konstevenemang, och hänger sig på följen med folk man egentligen inte känner så gott. Får för sig att alla undrar vem den där killen i hörnet är, han som balar ner på ölen. Vem känner egentligen honom? Ingen är direkt otrevlig mot dig, men ingen är heller särskilt trevlig. Så också Anders Smebye. Det uppstod en liten diskussion om avantgarde-filmskaparen Jonas Mekas, medans vi huttrande rökte våra cigaretter utanfor den pyttelilla lokalen. Vi hade alla varit på en screening med några gamla filmer på OCA, och Jonas Mekas som reste runt med filmerna, svarade på frågor efteråt. Eller svarade och svarade. Han berättade väl mest anekdoter från den gamla goda tiden i femti-sextitalets New York. Vilket framkallade en del garv från vårt sällskap på trottoaren. Men av nån anledning irriterade jag mig på gängets lite fyllepräglade kritik av Jonas Mekas bristande teoretiska framtoning. Lite konstigt egentligen, jag hade väl i stort sätt reflekterat över detsamma när jag suttit där och balanserat på en liten stol, på toppen av OCAs atrium, och lyssnat på Mekas knarriga röst som aldrig verkade vilja sluta, trots ivriga avslutningsapplåder. Det var inte det att jag trots allt gillat filmerna, speciellt den av Jean Genet (tydligtvis hans enda filmverk, imponerande) som störde mig på deras flams. Nej, jag vet inte, jag var väl i det kverulerande hörnet som vanligt.

Untitled (RIP), Anders Smebye

Detta föranledde mitt inledande tvivel, och förhoppning om bekräftelse av mina negativa förväntningar till Smebyes utställning på UKS. Men så gick det inte. Den gigantiska kalsongen som hängde utanför galleriet var kanske lite flåsig. Men kopplingen till ett av Christos inte helt vällyckade projekt "Rifle Gap", genom en uppförstoring av ett gammalt tidningsklipp, var ju rätt fyndig. Och titeln på kallingen, "Great White", är ju faktisk kul, måste jag erkänna. I entrén hänger en vit flagga med ett stort dollartecken som jag inte greppar helt först. Så jag finner fram pressmeddelandet. Devolution är alltså motsatsen till evolution får jag veta. Här handlar det om nedbrytning, dekonstruktion och negativitet. Jag anade det. Man kan ju knyta Smebye till den lilla gruppen av unga norska, lite småcyniska konstnärer som betecknas som ny-konceptualister. Unga män som är anti. Faldbacken, Einarsson, Engh bl.a. Så flaggan heter $uprematism och baserar sig på vandaliseringen av det kända verket till Malevitj. En konststudent sprayade ett dollartecken på det. Och så fortsätter det. Approprieringar av olika uttryck för destruktivitet, misslyckande eller förstörelse. Ibland är det kul, väldigt kul faktiskt, som med "Voodoo", en negativ version av den beryktade skelettscendräkten till Jan Teigen, en av dem som misslyckats allra mest i Melodifestivalen. Dräkten hänger slagen, över ryggen på en stol. Ibland är det vackert, som dem tre stora filtcollagerna, med abstraherade bilder av nebulosor i klara färger. Det är dem som vinner mig över. Bilderna är verkligen effektiva, och fungerar fint i förhållande till materialvalet, både estetiskt-taktilt och rent konceptuellt. Finishen är utsökt. Filtfälten ligger helt kant i kant och överlappar, eller glipar ingenstans. Som en intarsia. Dem hänger fritt i rummet helt utan ramar eller annat dilldall. Här ges det negativa temat rent kosmiska dimensioner som balanserar det lite mer slapstick-aktiga i resten av utställningen. Den här sidan gillar jag bäst. Kombinationen av det stora, lite allvarliga motivet, med skönheten i dem rena färgerna och mjukheten i tekniken, är fin. I ett angränsande rum är en dokumentationsvideo av Smebyes uppförande av "Piano Piece (Patricide)" på Happy Days festivalen. Den är baserad på George Macunias verk med ett liknande namn, och går ut på att Smebye spikar en spik genom varje tangent på ett uppmickat piano placerat på en scen. I samma rum är ett slags Flinstone instrument, en sten marimba av granitblock som Smedbye kallar "Paleophone".
Det är överraskande mycket värme i dem här verken, trots den distansen som humorn och den kritiska attityden ger. Jag vill inte gå så långt som till innerlighet, men helt klart nåt lite rörande är det. Och som hos resten av ny-konceptualisterna är det rent och snyggt. Inget av det röriga och ofärdiga man ser i så mycket annat av så kallad kritisk konst.

Så är det, som jag fick lära mig av en inte namngiven konstnär under vår tidiga utbildning, man behöver inte gilla konstnären för att gilla konsten. Då gällde det Matisse som jag läst var en tyrannisk patriark. Men det gäller även för unge Smedbye.

Kamera överdosering

2009-01-14T01:47:00.000-08:00

Det här verkade bra. Trots att jag inte är nån stor fan av Jan Christensens konst lät det lovande i pressmeddelandet. Det skulle handla om fotografi som man upplever det på Flickr eller Facebook. Foto som en del av ett socialt beteende.
Ett intressant tema. Kameran har ju sedan den blev ett vardagsföremål någon gång på femti-sextitalet blivit mer och mer oumbärlig. I början var det ren dokumentation av milstolpar i familjehistorien, bröllop, födslar, amerikabesök etc. Så blev det ett sätt att skapa dynamik i livsupplevelsen, lyfta utvalda ögonblick upp ur tidens flöde. Födelsedagar, semestrar, barnens första stapplande steg. I fotoalbumen skapades intrycken av gyllene liv med leenden, upplevelser och samhörighet. Nu för tiden blir det fotograferade livet mer och mer identiskt med det fysiska. Ett snapshot med mobilen som direkt lastas upp på din blogg eller Flickr-konto. Ett besked blir automatiskt sänt till alla i kretsen om att du nu är uppdaterad, eventuellt kompletterat med en twitter-kommentar: Sitter på dass och skiter. Jag menar inte att vara kritisk, det är kanske inte så viktigt att livet som det presenteras på nätet, ekar ohört i internetrymden. Man vet att det finns där, man ser sin egen profil där, bredvid alla andras. Man vet att man existerar, man kan se sig själv utifrån. Detta fantastiska, evigt fascinerande, och beroendeframkallande; att betrakta sig själv med omvärldens ögon. Att bli fri från subjektivitetens solipsism. Att slippa vara ensam, men istället vara tillsammans, med sig själv. Ingen är ju bättre sällskap.
Tänker osökt på den sista delen av Wim Wenders "Until the End of the World", där William Hurt och de andra blir junkies till maskinen som spelar in deras drömmar. Tillbringar nätterna med att drömma och dagarna med att se på drömmarna. Lite av ett freudiansk yrväder till plot i den filmen förresten, Far gör en maskin som kan spela in synintrycken, som Sonen sedan reser runt i världen med, och spelar in allt han ser, för att sedan återvända till sin åldrade och blinda Mor, för att hon ska kunna se en sista gång innan hon dör. Men maskinen har alltså den bieffekten att den också kan spela in drömmarna, och därmed exponera din innersta kärna, också för dig själv.
Där är en fascinerande tanke, att sätta likhetstecken mellan ditt innersta jag, personen bakom självmedvetandet, och ditt yttersta jag, den du är i omvärldens blick.

Jan Christensen, Camera Studies (2008)

Nå, det här var tankar som snurrade i mitt huvud på väg till galleri MGM. Jag inser nu att jag läst in för mycket av med eget huvud i pressmeddelandet. Men konceptet som det beskrevs pekade lite i den riktningen. Fotografier av människor som gemensamt tar bilder av sig själva i en spegel. Samtidigt. Det är en variant av en kategori bilder som florerar rätt mycket på dessa websidor. Blixtar som går av mot en spegelyta. Foton av den fotograferande. Som koncept är det spännande. Men är utställningen spännande? Nej, jag blev lite besviken. Det var det det var. X antal foton i standardformat monterade i samma ram. Varje bild i ramen motsvarade en kamera på bilderna som hade samma motiv - X antal människor med kamera i en spegel. Man blev stående lite och fundera på vilken kamera som tagit vilket foto. Som regel den med störst blixtrefleks. Den lite hisnande känslan jag snuddade vid när jag tänkte på konceptet, infann sig inte framför verken. Varför? Jag kan tänka mig två ting. Först det alldagliga uttrycket, med det blygsamma standardformatet på bilderna, och den lite slappa kompositionen bilderna var monterade i ramen med. Förstärkt av det ointressanta motivet som upprepades otroligt många gånger. Vilket är den andra anledningen. Varför göra det samma verket så många gånger? Det kan kanske motiveras konceptuellt, men som alltid; konst har alltid en fysisk sida. Eller kanske inte alltid, men dessa verken har i alla fall det. Och här blev den inte tagit till vara så gott. Även ett banalt motiv som det som visas här, kan upplevas spännande om det gestaltas riktigt. Jag hade hellre sett konceptet ges en mer koncentrerad form. Vad med, tex. , två helfigursfoton i naturlig storlek, av två människor i samma spegel? Nu är det ju inte jag som ska göra dem här verken, dem är ju gjorda, och det blev det det blev. Men det är lite synd. En så god idé, så lite utvecklad.

På golgatavandring

2009-01-12T14:29:00.000-08:00

Det var Rikard Sollman på Flach+Thulin jag kom för att se. Men de ligger ju så nära varandra, gallerierna på Hudiksvallsgatan. Ibland kan jag i och för sig få ut något av att rusa igenom flera utställningar på raken, men antagligen fastnade hjärnan på första utställningen den här dagen. Efter den passerade jag ytterligare fem utställningar, varav fyra samlingsdito, på mindre än en halvtimme. Jag minns nästan ingenting från dem.

Men Sollman då? Så seriöst, noggrannt och kompromisslöst, det vore verkligen synd och skam om det inte lämnade något avtryck. Och det kan jag avslöja direkt: trots att någon euforisk upplevelse inte infann sig vid besöket, vet jag vid det här laget att utställningen var bra. Jag ska berätta varför. Men jag börjar med den upplevelse jag hade på plats:

Det första jag ställs inför i den ytterst avlånga gallerilokalen är en rad med fjorton nästan likadana små vita målningar med titeln The Stations of the Cross. Uff! Det är så hieratiskt strängt att jag som lättsinnig modern konstbetraktare nästan tappar luften. Både minimalistiskt och religiöst och på köpet måleri. Eller måleri förresten… Det är faktiskt inga målningar inser jag, det är bemålade miniatyrmurar, murade av riktiga – fast pyttesmå – tegelstenar. Traditionens ok lättar något när jag kan flytta över det sakrala ämnet från måleriets högborg till modellvärlden.

Just som jag tänker avancera vidare längs raden, kommer konstnären själv in genom dörren. Först blir jag lite störd av hans uppdykande, lite self consious. Sen blir jag rent av besvärad. Han ställer sig vid disken och börjar tala med galleristen om hur det väsentliga i hans konst verkar gå somliga betraktare förbi. Jag blir orolig för att det ska visa sig att även jag tillhör denna korkade och okänsliga skara. När jag ska titta på resten av stationerna hamnar jag således i ett ganska löjligt dilemma. Om jag bara sveper förbi dem, kommer konstnären då att fnysa åt min nonchalans när jag gått? ”De tittar inte ens”. Eller kommer han att skratta bakom min rygg om jag i min enfald tror att jag måste studera varje mur lika ingående? Jag gör ett försök att stanna upp en liten lagom stund inför varje, men det funkar inte. Jag vet inte vad jag ska titta på hela den tid jag gissar att det bör ta.

Precis så här känner sig ovana besökare när de går på galleri: iakttagna, rädda att göra fel; att avslöja sig. Så kände jag mig för en massa år sen, innan jag kom in i svängen. Men så här kan jag väl inte hålla på nu! Jag är ju här för att granska, inte för att själv bli bedömd. Och som om konstnären skulle bry sig om vad jag pysslar med. Jag stramar upp mig, konstaterar att objekten liknar varandra till förväxling och att de individuella avvikelserna inte har någon enskild betydelse och därför inte behöver studeras sedan de konstaterats. Sen går jag vidare.

The Stations of the Cross

pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Efter min korsvandring känns det skönt att komma till vad jag själv tolkar som uppståndelsen. Det handlar om ett par större målningar, Corona och Passage bleu, som hänger längre in i samma rum. Utställningen, förstår jag av samtalet där borta, är skräddarsydd för gallerilokalen. Det är väl därför den blivit så helgjuten, nästan ointaglig. Det är väl också därför jag törs göra denna omedelbara tolkning. Rickard Sollman är uppenbart kristen och den här utställningen har han planerat länge. Det vore helt enkelt orimligt om denna tanke inte funnits hos upphovsmannen.

Passage bleu

Nästa rum är delat på diagonalen med två identiska målningar på var sin sida väggen. Titel: Anagram. Graven, tänker jag. Väggen är placerad så att man ser målningarna från sidan först. Här uppstår ett litet gnissel i mig. Jag har lite svårt för just den här typen av kanter. Målningarna är som sagt minituöst genomförda, medan kanterna är (eller ser ut att vara) lämnade helt vind för våg. Penseldrag och färgstänk. Sollman har så vitt jag minns alltid gjort så här. Varför? Det måste betyda att han anser att kanten inte hör till målningen. Men samtidigt är den så fet att målningen ovillkorligen blir till ett objekt. Jag menar inte att man inte kan göra så här, somliga går i land med det. Kanten blir som en ram som både hör och inte hör till målningen. Men det här är klumpigt gjort. Fult.

Den snedställda väggen i "graven"

En petitess kanske. Annars har den här utställningen verkligen vuxit i mig med tiden. När jag såg den kändes den nästan överdrivet kontrollerad. Nu när jag skriver det här bultar och spänner det i mitt undermedvetna. Men jag kommer inte djupare just nu. Sollmans symboler sträcker sig ner genom filosofin och estetiken mot den religiösa mystiken. De är oåtkomliga för analys, fast på ett positivt sätt. Solida. Jag kan bara säga så mycket som att den gåtfulla urskapelsen fortsätter. Det är i graven det vänder.

Hög tid att skynda vidare. Nu följer en pliktskyldig skildring i imperfektum (det var trots allt ett tag sen) av resten av rundan.

På granngalleriet, Andersson Sandtröm, visades Anette H Flensburg som målat av fotografier av rumsmodeller. Oklanderligt, opersonligt, ointressant.

Nordenhake hade en måleriutställning med titel: Stone, Sissors, Paper (eller samma ord i annan ordning). En stor, blaffig ouppspänd oljemålning minns jag för att den var så ful, och så kommer jag ihåg att någon blottlagt plyfan bakom gipsen i en av första rummets väggar och slängt gipsskivan i nästa rum. Och så fanns det lite olika kollage. Ja, det var allt jag hade att rapportera om den utställningen.

På Andrén Schiptjenko samsades tre kvinnor. Här var det lite mer profil på deltagarna. Lite feministiskt, postkolonialt så där. Foto, måleri, video, performance. Inget som hann göra avtryck i mitt minne. Mitt eller deras fel? Vet ej.

Christian Larsen visade ett urval av galleriets konstnärer. Här blev jag först indragen i ett samtal och sen ringde min telefon. Dags att gå hem. Allt jag hann se var en gammal fotorealistisk Widoff föreställande Wittgenstein i båt på norsk fjord. Den var fin.

Och på Brändström… Jag hittar en knycklig lapp i min väska:

PRESS RELEASE
Matthew McCaslin – Chance Discovery

Har jag sett detta?

McCaslin explores the experience of nature – the world outside of walled and wired existence – manipulated to maximize visual pleasure, but also to underscore our conflicted relationship with the natural environment , mediated as it is by technology.

Sicket snack! Jag vill minnas att jag träffade någon i foajén och sen bara sprang igenom utställningen för att få en uppfattning vad det handlade om. Vilket jag alltså inte fick.

En bra ide: Tänk efter!

2008-12-28T16:14:00.000-08:00

Otacksamt för Sofia Hultén & co. Efter Boltanskis tajta show (se föregående post) skulle vilken samlingsutställning som helst kännas rörig. Fast ärligt talat – det är inte bara otur. Utställningen, kallad BETWIXT, bygger på en idé som är ganska långsökt. För att inte säga flummig. Fast som vanligt är temat inget som jag bryr mig så värst mycket om medan jag tittar på utställningen. Jag tänker att det egentligen framför allt rör sig om ett sätt att visa lite av samlingarna samtidigt som man lyfter fram sin senaste satsning. Det är först när jag ska skriva den här rapporten som jag känner mig tvungen att kolla upp vad ordet betwixt betyder. Och det är då det börjar. På hemsidan hittar jag följande:

"betwixt". Prep, adv 1. Archaic between 2. betwixt and between in an intermediate or indecisive position"

Vilket inte gör mig mycket klokare. Lite längre ned ges dock klarare besked:

Utställningen är en uppmaning till besökarna: att fokusera på stunden mellan intrycken då man går vidare från ett konstverk till ett annat.

Det här kunde ju varit bra att känna till innan, nu vänds visst prioritetsordningen helt uppochned. Jag som gick runt och fokuserade på konstverken. Men kanske är det ändå inte för sent. Jag råkar nämligen veta exakt vad som ockuperade mina tankar under momentet ”då man går vidare från ett konstverk till ett annat”. Här följer ett konkret exempel:

När vi bestämde oss för att samarbeta kring utställningen som blev “BETWIXT“ möttes vi vid ett flertal tillfällen för att prata om olika konstverk och konstnärer. Efter ett tag handlade diskussionen om hur man rör sig i utställningar, tar in olika verk och möjligen relaterar dem till varandra. Till slut fokuserade vi på ögonblicket och den fysiska platsen emellan konstverken. Stunden då “inget” finns att uppleva, när vi kanske tänker efter en stund för att sedan gå vidare.

Texten hängde mellan Sofia Hulténs och Jonathan Monks verk och är författad av M3:s chefsintendent Richard Julin. När jag rörde mig i utställningen uppstod alltså en mycket egendomlig paradox. Denna stund – när ”inget” finns att uppleva – ägnade jag och många med mig åt att läsa på de informationsblad som hängde mellan konstverken. Tvärt emot sina uttalade intentioner har utställningsarrangörerna alltså lagt beslag på det utrymme som skulle kunna finnas för eftertanke och fyllt det med nervöst babbel.

Texterna, som jag fann rejält irriterande redan när jag läste dem första gången, finns att ladda ned på hemsidan. Jag kan inte säga att de tjänar på en omläsning. Slarvigt formulerade standardklyschor staplade på varandra, pretentiösa tolkningar tryfferade med syftningsfel och andra oklarheter.

Så har de mage att uppmana betraktaren att tänka efter. Och nu har jag gjort det. Skit också!

The Samurai Tree av Gabriel Orozco, som jag i och för sig gillade, antagligen för att " springaren rörelse är i sig en representation av den tredimensionella rymden på ett tvådimensionellt spelplan".

Mitt hjärtas innersta mening

2008-12-21T19:04:00.000-08:00

Min vana trogen väntar jag till utställningens absolut sista dag med att släpa mig ut till Magasin 3, denna gång är det Christian Boltanski som strax ska plockas ner. För min del är det dock inte särskilt viktigt när jag ser utställningen. Eller ens om. Med tanke på mängden angelägna utställningar världen runt som jag missat hittills gör det faktiskt inte så värst stor skillnad om jag någon gång råkar försumma en just i Stockholm.

Huvudsaken för mig är att jag är vaken för det jag faktiskt ser här och nu och inte skäms för – och försöka dölja – min obildning. Fast Boltanski är ju inte någon ny bekantskap precis. Mina förväntningar är rätt höga. Nu ska jag äntligen få se lite riktig konst, tänker jag innan jag går in.

Och det är bara att erkänna, här är en som vet hur en slipsten ska dras. Det är naturligtvis klanderfritt genomfört. Tack Robert Weil, tack David Neumann med personal, tack Christian Boltanski. Tänk att det finns människor som satsar sitt kapital, sin tid och sin själ i något så löjligt otidsenligt som konst. Hur kan det komma sig att fullt moderna människor fortfarande går omkring och tror på konstens – ja vad ska man säga – märkvärdiga effekter? Det är nästan ett underverk i sig.

Själv hör jag ju också till de troende, ett faktum jag med tiden kommit att betrakta med något slags ömhet. Att jag blir upphetsad av möjligheten att bli estetiskt berörd ser jag som ett lite barnsligt personlighetsdrag. En rest av det sökande efter sammanhang i tillvaron som de flesta verkar vänja sig av med i tonåren någon gång. Jag kan inte säga att jag faktiskt tror att världen har en dold koherens, jag kan bara konstatera att jag har svårt att släppa tanken på en sådan. Jag tror också att det är något som ligger i kulturens natur, detta sökande efter sanning och mening i allt som sker. När man väl har börjat tänka är det svårt att hitta en rimlig slutpunkt.

Vad Boltanski anbelangar, så finns i hans konst i alla fall något slags system. I den här utställningen handlar det om två skilda rum och en passage. I första rummet finner vi det fundamentala pulserande livet, i nästa den utbytbara identiteten. Det enda som inte klaffar hundraprocentigt på den välscenograferade vandringen genom konsthallen är ”identitetsmaskinen” i mitten. Fragment av en mängd olika ansikten flimrar som på en enarmad bandit på ett snördraperi i passagen mellan hjärtats och identiteternas rum. Jag fattar inte hur den funkar förrän på tillbakavägen. Man ska ta ett steg fram. Då stannar de tre variablerna i ett ansikte, slumpvis sammansatt av tre olika. Jag stövlade bara på rakt genom draperiet och hann då inte uppfatta att maskinen tilldelade mig ett godtyckligt ansikte i det symboliska födelseögonblicket.

Être à nouveau, "identitetsmaskinen"

Annars blir det överlag mvg. Särskilt hjärtats rum är starkt. Entrén är en konventionell innerdörr som betrakaren måste öppna för hand. Sen en mörklagd korridor med Boltanskis eget anikte hägrande längst bort. Därefter rummet varifrån det pulserande hjärtljudet kommer. En naken ensam glödlampa blinkar i takt. Det uppstår en stark fysisk analogi, verket samspelar med min egen kropp. Jag känner hur mitt eget hjärta hänger på en tråd därinne i mörkret. Det arbetar mekaniskt, obevekligt, men är också bräckligt och läskigt utsatt. Att det också är en bild av moderlivet förstår jag mer intellektuellt, men i samma stund går det också upp för mig vilket fasansfullt kallt och likgiltigt sköte jag i så fall befinner mig i.

Identitetsrummet är mindre drabbande, men istället lite lätt humoristiskt. Det är ett slags Hades där massor av stereotypa klädhängare med gråa ytterrockar yttrar saker som ”Jag är framgångsrik”, ”Jag har ett vackert hem”, ”Jag är liten” och ”Jag är dum” när man går förbi. Sen måste man gå tillbaks igen. Jag vet inte vad det finns för symbolik i det, men det leder i alla fall till att jag uppfattar den struktur jag just redogjort för bättre.

Sist donerar jag mina hjärtljud. Där, i det avsklida rummet med en ”syster” som med hjälp av stetoskop spelar in mina hjärtljud, blir den fysiska effekten av Boltanskis symbolanvändning ännu tydligare. Mitt hjärta känns som en främmande kropp, som en osjälig apparat bortom min kontroll. Oavsiktligt håller det i gång de febriga drömmerierna om en egen identitet, om mening och sammanhang i livet.

Ännu när jag skriver detta kan jag känna en kvardröjande verkan från utställningen. Ett främlingsskap inför mitt hjärtas innersta mening.

Dubbelseende

2008-12-06T16:29:00.000-08:00

Patrik Andiné ställer ut nya målningar på Knäpper Gallery. Vad har hänt sen sist? Tja, tekniken har det kanske slipats ytterligare på, annars ser det ungefär ut som vanligt. Finns det bara en vilsekommen scout, några korvformiga moln eller lite blank snö med på målningen så vet man vem som varit i farten.

Jag blev väldigt glad av Patrik Andinés målningar när de först dök uppför sådär femton år sen. Bästa sättet att komma förbi samtidens hangups är alltid att ge blanka fan i dem. Istället för att starta en hopplös strid mot den programmatiska relativism som var rådande på 90-talet gick Patrik in i sagans land. Där öppnades plötsligt ett fönster mot en värld av förundran som förståsigpåarna ändå inte alls kunde beskylla för att vara naiv.

På den här utställningen öppnas kanske inga nya luckor i medvetandet, även om man kan ana ett varmt ljus bakom draperierna i flera målningar. Måleriskt finns inte direkt något att invända emot; även om jag inte gillar alla bilder lika mycket är kvaliteten jämn. Han är hemma i det han gör. Men hemma hos Patrik finns det också flera munnar att mätta; det hela har lite karaktären av produktion. Jag har den största förståelse, familjen ska inte behöva svälta. Själv går jag dock hungrig därifrån…

Utflykten

… till Lars Bohman, som ibland behöver två konstnärer för att fylla sitt allt större galleri. Tilda Lovell fortsätter tillverka tredimensionella versioner av de superkonstiga monster Hieronymus Bosch älskade att måla. Hon verkar haft mest roligt i början – det stora skissverket i mitten och även i viss mån de mindre tablåerna längst in känns ganska inspirerade. Däremot inte de större fristående skulpturerna. Som om motivationen klingat av ju längre hon kommit. I liten skala kan enkelheten ha en direkt charm, däremot är charmen inte direkt enkel att få med sig till nästa nivå. När man ska upp i storlek måste man verkligen tro på idén. Tilda Lovell verkar känna på sig att det inte riktigt räcker med att göra parafraser rakt av. Och då gör det inte det heller.

Självporträtt (inte helt ren parafras)

Om jag känner mig som hemma i den godmodigt absurda bildvärld som Patrik Andiné målat fram genom åren har jag under samma tid känt en viss osäkerhet om vart den enskilda väg Dan Wolgers gett sig ut på kommer att leda. Han har vänt sig bort och det är svårt att förutspå var nästa steg ska hamna. Ändå tycker jag mig se att han och Patrik någonstans har en gemensam strategisk utgångspunkt. Efter brottet med ”Här slutar allmän väg” (när var det, 1995?) tog han ju ett steg tillbaka och lät världen fortsätta rulla bäst den ville. Själv började han med något helt annat. Det var modig gjort.

Men det har tagit sin tid för Dan att ta sig ut på andra sidan 90-talet. En del av hans senare verk har jag haft svårt att förstå hur jag ska läsa (vadå ”läsa”, skulle han säga), andra har känts som om han försökt hitta tillbaka till det han gjorde innan allt rullade igång på allvar. Inget har hittills haft samma självklarhet som det han gjorde medan han ännu drog runt på de allmänna vägarna. Tills nu.

Torso

Länge efter att jag lämnat utställningen har jag en klump kvar i magen. En stor brun hård klump med ett öga i. Jag kan inte riktigt få den ur kroppen. Det går i alla fall inte att tänka bort den. Den har lyckats ta sig in någon annan väg än genom medvetandet. Ungefär som detta objekt från 1987 vars underliga dragningskraft på mitt psyke jag aldrig helt lyckats utröna.

Utan titel

Men det här är värre. Jag kommer att tänka på en gång för många år sen, när jag fick en så kallad böldgädda på kroken. Den var hyfsat stor och det var min första gädda någonsin. Förklaringen till att den var så egendomligt slö fick jag när jag håvade upp den i båten. Den var dödssjuk. Dess skinn var spräckt av en mängd stora köttiga blemmor. Ändå hade den huggit. Jag begravde den under en sten, men kunde sen inte få den ur huvudet. De där bölderna – jag tyckte de var så överjävligt äckliga. Ju mer jag försökte undvika att tänka på dem, desto mer trängde de sig på. Det kändes som om de skulle slå upp genom mitt eget skinn om jag mot förmodan lyckades trycka undan dem från medvetandet.

När kvällen kom kändes det som om jag höll på att förlora förståndet. Jag har dock en teknik för att häva sådana här jobbiga tankar. Jag utvecklade den när jag som barn låg och oroade mig för allt möjligt innan jag skulle somna. I korthet går den ut på bejakande. Det blir värre en stund, men sen blir det bättre. Ett tag funderar jag på om jag ska behöva ta till detta knep för att bli av med Wolgers klump (låter som en sjukdom). Men jag klarar att släppa den ändå. Låta den vara. Kanske för att jag vet att jag kommer att bli tvungen att ta i tu med den senare.

Det vill säga nu.

Först måste jag bara ta tag i en annan sak, nämligen de konkreta, fysiska föremålen. Jag kan tänka mig att det gått till så här: Dan Wolgers har först skulpterat av sitt eget huvud i lera. Så har han av någon anledning skurit av skallen ungefär i linje med ögonen. Av en händelse har han kanske råkat lägga sin kapade hjässa på en spegel (konstnärer har ofta speglar liggande i ateljén, de är ovärderliga när det gäller att upptäcka formella felaktigheter). Då har han sett något. Jag är rätt säker på att det handlar om en spontan upptäckt som han bestämt sig för att använda. Systematiskt har han sen tillverkat fjorton huvuden som han skalperat på lite olika ställen och satt samman två och två så att de bildar sju oregelbundna sfärer. Dessa har gjutits i brons.

Man kan inte ruva hur länge som helst, förr eller senare kommer ägget att kläckas. Faktum är att det redan finns en spricka i det. Ögat på klumparna bildar – åtminstone i sex av fallen – även en vagina. Det är den öppningen, den dubbelheten som leder in i verket och in i mitt eget psyke. Det är dit vi ska nu. Där hittar vi den bild som kom till mig i galleriet och som jag sen inte kan få ur skallen. Den bild som långt efteråt får mig att rysa av obehag. Jag ser framför mig hur jag penetrerar vaginan, hur jag spetsar den klump som också är Dans huvud, hur jag sticker kuken i hans öga. Det där bruna oformliga får min hjärna på något sätt också till en bajskorv. Och nu när jag skriver det här kan jag inte låta bli att tänka på den beryktade scenen i Batailles roman Ögats historia, där den mördade prästens öga tittar ut ur Simones sköte. Jag måste bara få fråga: Vem bär skulden för det här? Dan eller jag? Vems är de här äckliga tankefostren? Vad betyder de? Jag vet inte, jag har aldrig gått i psykoanalys.

Kanske är det bara min sjuka fantasi som rusar iväg. Kanske låter det oprecist med alla dessa bisarra associationer staplade på varandra. Men det gäller i så fall min uttrycksförmåga, för alla sju klumparna är så stiligt och varsamt modellerade att jag nästan vill gråta. Örats krusidull, ögats flikar, huvudskålens rundning.

Dan Wolgers är tillbaka. Han har inte kommit hem, utan till en helt okänd plats. Där har han värpt sju själsliga sjunkbomber.

Don't Open Until X-mas

2008-12-04T14:40:00.000-08:00

Det kan finnas en fördel att vara oinformerad (fast det är absolut ingen regel). När jag nalkas Milliken den här dagen försöker jag komma på vad de visar för tillfället. Det går inte. Jag tvingas konstatera att jag inte har en aning om vad det är jag ska se. Det innebär knappast värsta nervpressen, men i alla fall har jag ett litet överraskningsmoment att se fram emot.

Överraskningen heter Mattias Nordeus, och för mig är han helt ny. En present. Det verkar genast lovande. En trädocka står i entrén; en liten tant i form av ett kombinerat kassa- och altarskåp. Bröstet och magen står på vid gavel och därinne är en skildring av Adam och Eva i paradiset målad. Ganska speciell idé. Min tolkningsapparat hickar igång.

Original Sin

I nästa rum en pietá med soldater. Nu kan jag inte längre blunda för dataspelspolygonerna som figurerna är uppbyggda med. I första rummet var de något som jag inte riktigt orkade bry mig om, de störde mig snarare, tycktes inte höra dit. Nu förstår jag att det är de som är mest betydelsebärande här. Figurerna är sekundära.

Deposition

I den stora salen fortsätter de bibliska motiven. Jesus som solbadare. En pastisch på en helvetesskildring(?) av Bosch. Och så några figurer som sitter i fåtöljer och slappar. Allt med dataspelens förenklade plangeometri som formell utgångspunkt. Det är fint gjort, trevligt hantverk, trevliga figurer. Men tolkningsmaskinen får ändå soppatorsk efter ett tag. De bibliska motiven, som ju också råkar vara konsthistoriska dito, känns inte lika laddade som i den första lilla figuren. Den var mer kryptisk. Nu får jag för mig att det handlar om Picassosjukan som stavas vad-ska-jag-måla. Han har hittat en rolig tillfällig lösning på skulpturens problem, med många konnotationer hit och dit, nu gäller det bara att komma på vad han ska fylla formen med.

Jag gillar alltså lösningen och jag gillar hantverket. Men det når ändå inte riktigt i hamn. Det är mest Boschakvarellen som sänker skutan. Den är svag. Svartklädda soldater som springer och skjuter på nakna män och kvinnor. Detta i kombination med Jesus på luftmadrass. Det blir för många konnotationer. Jag känner att jag förvandlas till en av de oengagerade betraktarna som sitter centralt i rummet i varsin fåtölj; fjärren i högerhanden, blipp: stand by.

Illusionen skär sig!

2008-11-27T13:32:00.000-08:00

Blöt och snorig efter att ha tumlat runt med barnen i slottsbackens snödrivor vacklar jag in på Uppsala konstmuseum, där en utställning med Tony Matelli pågår sen en månad. Jag känner mig lätt frånvarande; en veckogammal infektion bäddar in sinnesintrycken i bomull. Inga idealiska förhållanden för estetisk njutning, men vem går och hoppas på sådant i dessa dagar?

Matellis skulpturer är välgjorda och, som det heter, verklighetstrogna. De borde rimligen också framkalla en illusion av närvaro. Att det inte händer är nog inte bara förkylningens fel. Först anstränger jag mig väluppfostrat för att bli hänförd, men ju närmare jag tittar desto mer fastnar jag i störande detaljer. Det är inte alls något dåligt hantverk, det är bara det att jag inte vet var jag ska dra gränsen. Realism har liksom ingen bortre gräns, hur exakt den än är kan en avbild aldrig nå hela vägen fram till verkligheten. Alla bilder har ett gränssnitt där de övergår från föreställning till materia, men det är bara bilder med realistiska – eller som i det här fallet hyperrealistiska – ambitioner som får problem med denna gräns.

När jag närstuderar människogestalterna i den stora installationen Fucked Couple noterar jag den brist på enhetlighet som ytan hos avgjutningar alltid uppvisar. Det finns förstås avtryck från huden, men också typiska spår från själva tillverkningsprocessen: porer, skarvar, ilagningar och så vidare. Också färgläggningen framträder tydligt. På denna makronivå krockar figurernas inte längre så illusoriska yta med ytan hos de verkliga föremål som ingår i installationen. De två fiktionsnivåerna emulgerar inte helt och hållet. Det vore kanske orimligt att argumetera för att detta på något sätt gör installationen sämre, men jag kan samtidigt inte låta bli att undra över varför inte alla delar är tillverkade på samma sätt.

(Sen är det förstås också så att scenerierna som skulpturerna befinner sig i är gravt orealistiska. Men det är en mer specifik omständighet som konstnären medvetet lyfter fram. När jag gick runt på museet hann jag aldrig fundera över det, jag var hela tiden inne på ett stickspår av mer allmängiltiga funderingar.)

Vad är en bild för någonting egentligen? Frågan mal i bakhuvudet medan jag begrundar hantverket. En bild är något som föreställer något annat. Vilken ovanligt fånig definition. Fast i stunden kan jag inte komma på någon bättre. Under tiden som jag vandrar vidare gör tankarna detsamma, helt för sig själva: En bild kan aldrig helt och hållet vara en enda sak. Den är alltid dubbel, alltid både och. Kluven. Det sägs ju att bild och bila (yxa, klyva) har samma etymologiska rot. Jag undrar – är det därför som det stackars paret utsätts för en så våldsam attack. De blir hackade och stympade av alla möjliga tillhyggen. Lemmar ramlar av och huvuden krossas. Och är det därför som min medkänsla inte aktiveras av deras oblida öde. Det här är inte en bild av två misshandlade människor, det jag ser är två misshandlade bilder. Det är därför tillhyggena är riktiga. Och det som växer i konsthallens verkliga golvspringor är inte ogräs. Det är föreställningar. Och vad har vi här? Ett bildstod som går i sömnen. En skulptur med trosor. Det är fikonlövet, så måste det vara: Hon är Eva i paradiset precis innan uppvaknandet, när hon drömmer att hon är naken på stan.

De gör sig väldigt bra på foto, eller hur?

Jag har kommit fram till verket Sleepwalker och ska precis till att röra vid det när jag hejdar mig. Vad gör jag? Tänk om någon ser mig. Jag tittar mig omkring. Ingen annan är i salen. Än mer iakttagen känner jag mig när jag spanar efter övervakningskameror, trots att jag inte kan upptäcka några. När jag först sträckte ut handen var det för att ta på hennes bröstvårta. Nu nöjer jag mig med att röra vid handryggen – för att känna vad det är för material, intalar jag mig.

Se där! Precis så dubbla är bilderna. Jag kan inte behandla dem som enbart det ena, som enbart ting eller enbart föreställning. De är ting, men jag kan inte låta bli att också se dem som något annat (i det här fallet en kvinna. Den symboliska laddningen är så stark att den påverkar mitt omedvetna beteende. Instinkter, betingade reflexer och omedvetna föreställningar kolliderar och leder till motstridiga handlingar som det stackars medvetandet sen får försöka lösa. Såsen skär sig men genom sprickan skymtar djupet mellan ingredienserna.

Jaha du, Rosa, konst ska väcka tankar, sägs det, och det gör den minsann allt som oftast. Men vilka tankar? Det är nog inte alltid de har så mycket med själva konstverken att göra. Jag tror till exempel inte att det jag gick runt och funderade på i Uppsala har något som helst samband med Tony Matellis intentioner. Fast något har han tänkt på. Det syns. Figurerna är medvetet okonstnärligt gestaltade i någon sorts hollywoodestetik. Ja, egentligen är det väl inte ens några skulpturer i traditionell mening, snarare ett slags combines. Avsikten är säkert att betraktaren ska slippa haka upp sig på formella aspekter och istället gå direkt till innehållet. Något som alltså misslyckades fullständigt i mitt fall.

Jag tror jag måste avsluta med en sammanfattning: Tony Matellis skulpturer är som ett slags visuella skämt. Det är bara det att det går lite snabbt. Eller så är det jag som är långsam. I alla fall verkar jag ha missat något logiskt led i historiens första mening. Sen kan jag inte sluta grubbla över hur det hänger ihop och missar därför poängen.

Men jag upptäcker något annat istället.

Inte så väldigt latjolajbanlådan

2008-11-19T14:34:00.000-08:00

The Diary of the Unknown Consumer, Mattias Härenstam

Mattias Härenstam verkar inte se så ljust på det. Inget att protestera mot, nu när allt är lov. Han var mest bara lite frustrerad tidigare, med intensiv kedjerökning som följd, om man ser på några äldre skulpturer iallafall. Nu verkar det slagit ut i full ångest.
I ingångspartiet på UKS (Unga Kunstneres Samfund för dig Rosa, som kanske inte är så gott bevandrad i Oslos gallerivärld) visas en projektion av ett typiskt medelklass villaområde, filmat från fönstret av en bil. Det är vinter och det närmar sig jul, av juldekorationerna att döma. Inte alla har hunnit fått upp dem, medan några är i full gång med glöggen. Möjligen kan det vara en stund efter jul, och det är eftersluntrarna som har pynten uppe. Hur som helst, tror det är menat att det ska se lite monotont och opersonligt ut liksom. Själv tänker mest på hur skönt det hade vart att ha haft råd med en villa. Sitta framför brasan, ha plats att stuva undan all bråten som står i hörnen, upp på en vind. Pingisbord i källaren, och kunna gå ut och sträcka sig på altanen om morgonen, med en kaffekopp i handen. Men de tankarna har nog mest att göra med att bilen just pajat och måste på verkstad. Det kostar kulor. Och att det faktiskt snart är jul, det kostar också kulor, iallafall när man har en drös med ungar.

Så får man då kliva in genom en enkel vitmålad dörr, som Härenstam har monterat i den vanligtvis rumsliga öppningen in i huvudrummet. Bak dörren finns en trång, ca 6m lång korridor. Vi är på väg in i furuhelvetet, förstår vi av de groteska skapningarna som är karvade in i träpanelen, vilken täcker väggarna och det låga taket. Sommarstuge lampetter är monterade med jämna mellanrum och sprider sitt gula, übermysiga ljus. Jag inser igen att jag inte gillar den här typen teatrala, alltomfattande scenografi installationer. Jag vill kunna stå utanför och betrakta konsten, inte vara helt omgiven av den. Så hämmad är alltså jag. Ska inte gå in i en djupare analys av det, men jag har egentligen några goda argument i bakfickan. Det handlar om att konst är ett möte, och inte ett överfall. Och det handlar om närvaro, och inte illusionsmakeri. På ett ungefär.

Nå, i det inre gemaket är ett mörkt rum med en videoprojektion. Nu är vi nere i kaninhålet, eller inne i villaångesten innersta och förträngda psykostillstånd, som det antyds i pressmeddelandet. Här är det klassisk mardrömsvandring med famlande händer framför kameran, i mörka skogar med kala stammar, som träder fram ur svärtan i ljuset från kameran. Då och då dyker det upp en eller annan mystisk ting, som händerna börjar treva efter bara för att den ska försvinna i tomma intet. Ljudspåret följer samma mönster, spöklikt, odefinierat, med ekande steg och en enveten telefonsignal av den gamla sorten, som dyker upp då och då. Det är rätt suggestivt en stund, men det avtar fort. Man sitter bara och väntar på nästa mystiska sak, som ska dyka upp. En blomma, ett par skor, en apelsin. Jag går ut igen. Försöker intressera mig lite för trärelieferna på vägen ut, men klarar inte det heller. Det måste ju vart slitsamt att kreta ut allt det där, men samtidigt är det kanske för lite av dem ändå. Det borde kanske ha kryllat och krälat ändå mer över väggarna och taket. Vet inte helt.

Det är ett projektionsrum till, på sidan av det stora, tredelade verket. Där visas bl.a. filmen "Supermarket" om jag förstod det hela rätt. Olika, lite dagboksliknande sekvenser, avlöses av en vilolös körning med kameran nere i en shoppingvagn, längs hyllorna i en mataffär. Kameran ligger på botten av vagnen och filmar rätt fram genom gallret. Några av dagbokssekvenserna är fina, bl.a. den där himlen över en helt vanlig dag i Berlin, plötsligt öppnar sig kring sig själv, och ett stort svart hål vidgar sig, tills det har slukat hela himlavalvet. Den påminner mig om en fin film av Härenstam jag sett tidigare, där han kör runt med kameran på vad kanske kan vara en skateboard, och då och då fylls gator och torg nästan omärkligt av vatten och vågor. Den filmen påminde mig i sin tur om en sekvens i Julian Schnabels film om Basquiat, där målaren plötsligt ser upp mot himlen mellan skyskraporna i New York, och där ser en enorm surfare, surfa i full fart på molnen. Vackra, poetiska, bilder av hur det inre bryter in i det yttre på ett helt naturligt vis, både av Schnabel och Härenstam. Den dagboksliknande indelningen av "Supermarket" gör att man kanske kunnat tro att det var den som gett utställningen dess namn, "Den ukjente konsumentens dagbok", och inte huvudverket.

Vel, vel, för att avrunda vill jag bara säga att jag gillar Härenstams arbeten bättre när de blir drömska, avväntande och lite vad ska vi säga, nollställda, än när han ska vara kritisk och mer högstämd i känsloläget. Läste i en intervju att han har försökt gå tillbaka till att försöka göra konst med magen, istället för huvudet, som han lärde sig på akademiet. Det låter ju bra. Fast jag tycker nog dem kan vara svåra att skilja åt ibland.

Sött och dött

2008-11-18T15:46:00.000-08:00

Den här rapporten handlar om en utställning som redan slutat. Men det spelar inte dig någon roll, eller hur Rosa? Vårt uppdrag har vi ju fått för att du ska slippa gå på utställningar. Den här utställningen, av Julia Peirone, hade jag själv i och för sig gärna sluppit se, jag trodde också att jag missat den, men när jag tittade in till Brändström hade den visst blivit förlängd.

Utan förväntningar träder jag in. Jag vet ingenting om konstnären, varken ålder, nationalitet eller bakgrund. Och ganska snabbt konstaterar jag att jag inte känner något trängande behov av att ta reda på det heller. Är detta vad den omtalade »estetikens återkomst« innebär klarar jag mig finfint utan den. Det är ack så sköna fotografier av o så söta damer med vackert hår och nakna kroppar.

Skönhetens återkomst?

Längre in i galleriet har Jan Håfström rattat ihop några objekt på temat l’Égypte. Trots Jannes omtalade vindflöjelmentalitet gillar jag något hos honom. Energin han själv fått ut av sina stilbyten har uppenbarligen ändå hållit honom fräsch genom åren. Någonting är ju också konstant i hans konst. Något på D. Stilbytenas tid verkar dessutom vara över, kanske kan man säga att han hittat hem på senare år. Fast galleribyten blir man visst aldrig för gammal för, nu har han kommit på att det kontroversiella giftermålet mellan andrahandsmarknaden och gallerimarknaden (Hirst på Sotheby’s och sammarbetet Brändström/Bukowskis) skapar intressanta möjligheter. Samtidigt med den här utställningen visar han ett verk i form av en bok på Åmells konsthandel. Jag har inte sett den (jag ville se den, skit också, nu är det säkert försent!) så jag vet inte riktigt vad det är fråga om.

L’Égypte är bemålade sarkofager med gulliga döskallar hängande lite på trekvart i tunna ståltrådar. Jag vet att somliga pedantiska typer kräks på Håfströms något slafsiga färghantering, men för mig har detta aldrig varit något problem. Mitt aber kommer av att de gravallvarliga pretentionerna kan kännas lite väl utstuderade. Och lite tjatiga. Dassiga färger tillsammans med evigt återkommande dödsmotiv, blir inte det lite tårta på tårta? Dött på dött. Well, det är tur att det också finns något sött, både i färg och motiv, som motvikt mot allt dött.

L'Égypte

Till sist hamnar jag inne i Brändströms showroom där jag slötittar på lite gott och blandat av galleriets konstnärer. En tjänstvillig kvinna kommer ut och stör mig just när jag försjunkit i Ylva Oglands bok Tondo, med målningar av konstnären onanerande framför en spegel. Man ska inte behöva bli generad, det är ju konst, men jag känner mig ändå ertappad där jag står och gluttar på Ylvas rakade sköte. Även om poserna är typiskt porriga är de inte det minsta erotiska, fittorna är finstämt färgsatta i fadda grårosa toner. Boken verkar vara resultatet av ett flummigt möte med någon sorts tvillingsyster som bor i spegeln. Boken är fin, både idé och utförande, även om vi också här har att göra med gravallvarliga pretentioner.

Ur serien "Tondo"

Venus utan päls

2008-11-17T14:37:00.000-08:00

En del utställningar jag ser kan jag inte riktigt avgöra om jag gillar eller ej. Som häromdan, när jag vandrade runt bland Marilyn Minters fotografier av Pamela Anderson på Andrén Schiptjenko. Jag betedde mig enligt ett inlärt mönster – plockade först upp en verkförteckning i entrén, skaffade mig därefter en snabb överblick över hängningen, gick sen närmare vart och ett av verken och avslutade med att läsa titlar och material. Detta skedde på ren rutin, inga beslut krävdes och efter tio minuter när jag var färdig att gå var mitt sinne helt blankt. Vad som eventuellt försiggått där bleknade bort i samma ögonblick som jag lämnade rummet.

Det är sen, rättare sagt nu, när jag sitter framför datorn och rannsakar mitt minne, som den verkliga mönstringen börjar. Vad jag egentligen såg, vad jag upplevde, vad jag fick ut av det hela brukar visa sig i det här skedet. Formuleringarna har en tendens att av sig själva dra åt något håll. Och medan jag skriver det här väntar jag samtidigt på att det ska börja rycka i något litet ord, att en mening ska börja tippa över åt något håll. Jag fortsätter ett tag till, så kanske jag får vittring på något.

Jag hade ingen koll på Marilyn Minter innan jag såg den här utställningen, för mig var hon bara ett namn (kan du föreställa dig en professionell kritiker skriva så, Rosa?). Det kan vara en förklaring till min nollställda hjärna. Man kan förstås se det som något positivt – att jag innan jag skaffat mig erforderlig kunskap avvaktar med att döma. Men jag anar att det inte är bristen på kunskap det handlar om här, den brukar aldrig utgöra ett hinder för subjektivt tyckande. Förklaringen till att mitt omdöme är blockerat måste vara en annan. Det är något här jag inte begriper. Det är något jag ännu inte fattat.

Vänta. Precis nu känner jag att jag fick fatt i något. Jag vet inte vad ännu, jag vet bara att föregående meningar träffade en nerv. Kanske är det något med den där målningen. Om det är något som inte riktigt stämmer måste det vara här jag ska börja leta. Utställningen bestod av ett antal, kanske sex stycken, fotografier och en fotorealistisk målning. Är det inte lite konstigt att hänga en ensam fotorealistisk målning mitt i en fotoutställning? Det kan inte bara varit jag som först tog alla verk för fotografier.

Barbed Wire (målning)

Så var det faktiskt. När jag stod framför målningen var jag först helt inställd på att också den var ett foto. Den hade samma typ av format, samma färgskala och liknande motiv – Pamela utan kläder med bubblor. Så såg jag att det var något konstigt med bubblorna. Photoshop, tänkte jag. Sen tittade jag på kanten, alltså från sidan (det är en yrkesskada, jag tittar alltid på kanter, montering, upphängning osv). Där noterade jag ytterligare en konstighet – sällsynt klumpig montering av ett… foto? Då trillade polletten äntligen ned. Plötsligt förvandlades fotot framför mina ögon till en målning. Hur kunde jag nyss ta den för något annat?

Jag har mycket svårt att tänka mig att det varit konstnärens avsikt att framkalla den här effekten. Egentligen berodde den väl mest på min okunskap, min reaktion var helt bakvänd. Jag visste nämligen inte att Marilyn Minter först och främst är målare. Att hennes konstnärskap vilar på en diger produktion av fotorealistiska målningar blev jag medveten om först när jag som hastigast bläddrade genom en bok precis vid utgången. Jag måste erkänna att det såg trovärdigt ut, och målningen fick i ljuset av hennes övriga produktion en klart större tyngd. Vad avsikten är med just den här utställningens grepp förblir dock ett mysterium för mig även sen jag tagit del av pressreleasens klyschiga förklaring, att hon "undersöker förhållandet mellan måleri och foto". Jodå, det kan man väl säga att hon gör – i sitt måleri. Men vad sysslar hon egentligen med i fotografierna?

Min sambo tipsar om en artikel i DN På stan där Marilyn själv förklarar sin målsättning: ”Jag ville få fram bilden av en snäll, empatisk person som inte kan tolerera att man behandlar djur illa.” Inte för att konstnären på något sätt måste stå för diskursproduktionen till sina verk, men detta uttalande, även om det skulle råka vara en ren ironi eller provokation, gör mig ändå säker på min sak. Det jag nu har hakat upp mig på, effekten som skapas av den ensamma målningen bland fotona, är inte eftersträvad. Hon skulle antagligen inte ens fatta vad jag pratar om.

Å andra sidan fattar inte jag vad hon pratar om. Det där med djuren… Vad säger du Rosa, det måste väl ändå vara ett skämt? Det finns absolut ingenting som ens med fantasins hjälp kan leda mina associationer i riktning mot empati, än mindre djurrättsaktivism. Det skulle möjligen vara det faktum att hon inte bär päls.

Pamela Anderson demonstrerar mot pälsindustrin?

Nej, för mig blir det här allt mer ihåligt. Men det är inte Pamela Andersons fel. Hela grejen känns som utfyllnad. Petar man i det håller det inte riktigt ihop. Jag skulle tippa att förklaringen är så simpel som att Minter inte hinner med att fylla en hel utställning i det perifiera Stockholm med det tidsödande måleri hon blivit berömd för. Foton går lättare att reproducera och kändisar genererar alltid publicitet.

Vägra se!

2008-11-11T13:55:00.000-08:00

Det är märkligt med Magdalena Dziurlikowska. Hennes filmer har ett rakt och personligt tilltal som jag tycker om. I en recension på Omkonst skriver hon vältaligt och roligt om Björn Melhus film Auto Center Drive, som just nu visas hos Mia Sundberg.

Jag fattar inte.

Hur kan hon tycka att denna film är bra. Så långt från hennes egen tonträff. Filmen, som är runt en halvtimme lång, ska vara en lekfull drift med hollywoodklicheer eller nåt sånt, men den är så tråkig att jag efter halva filmen är mycket nära att somna. Och då har alla andra redan gått.

I värsta fall ligger det något i Magdalenas slutkläm: Vi har den konst vi förtjänar.

Antingen eller

2008-11-10T17:48:00.000-08:00

Anders Widoffs konst är en akt av motstånd. Inte mot samhälleliga orättvisor, miljöförstöring, estetiska konventioner eller liknande hinder för mänsklig lycka. Till motståndare har han utsett sig själv.

Du vet, han startade ju på 80-talet som begåvad målare, fotorealist och allt, med både intellektuell och romantisk touche. Kunde liksom inte bli bättre. Sen kämpade han ned det ena lyckosamma karaktärsdraget efter det andra tills det inte fanns något kvar av det där som gjort den tidens gallerister tårögda. Han hade då förvandlats till något som mest liknade en tafatt drivvedsskulptör. Förvandlingen gick ändå fint, som en lycklig Peter Tillberg, och med allt inre motstånd skingrat verkar det nu som om han anser sig ha nått sin fulländning. Det är inte mycket som har hänt i Anders Widoffs konstnärskap sen liljevalchsretrospektiven 2005.

Nästan, nästan ingenting händer heller på den utställning som pågår hos Christian Larsen. De nya skulpturerna orkar bara precis viska fram en ursäkt för att de finns till. Eller vänta, är det inte ett rop på hjälp? Finns det inte bakom den utstuderat nonchalanta tonen ett stråk av desperation?

Nä. Skojade bara.

Ändå, de är nästan, nästan bra. Skulpturerna balanserar medvetet på en tunn gräns mellan pretention och blygsamhet. De säger egentligen ingenting – och det gör de tydligt – de bara prövar gränsen, försiktigt och avsiktligt valhänt. Men det håller inte. Tyvärr Rosa. Och vet du varför? Jo, det skulle nog gå bra att känna på den där spända linan en gång. Det skulle ila i fotsulorna. Men hur många skulpturer är det egentligen som är där och gnider? Alldeles för många. Den där nerven som först stimuleras av det försiktiga pillandet blir ganska snart irriterad och till slut känner jag att jag håller på att bli galen.

Så här: Antingen får man låta bli att pilla, eller så får man ta i lite. Ska man säga något är det bara att höja rösten. Men om man tycker att det är förmätet att säga något alls behöver man inte upprepa detta hundra gånger med förställd röst. I stället kan det vara lämpligt att hålla käft.

Ett urval skulpturer från utställningen "flamma, fall"

Klärobskyrfotografi

2008-11-09T14:10:00.000-08:00

Innan jag gick upp till Gunnar Löberg på Konstnärshuset (se föregående post) slank jag naturligtvis in på Fotografins hus, som hysts in på bottenvåningen. Där visas Martina Hoogland Ivanow. Hon är (om jag nu fattat rätt) en modefotograf som på senare tid alltmer gått över till konstfoto. Om det är något jag är ointresserad av här i världen så är det modetidningar, så vad hon gjort i den branschen har jag ingen som helst aning om. Däremot välkomnar jag henne till konsten. De suggestiva speedwayfoton (fast var det inte isracing?) som hon visade på bland annat Natalia Goldin för några år sen, gillade jag verkligen.

Den här gången är det inte en lika sammanhållen utställning. Dessutom distraheras jag av att jag drar runt på en kompis som gärna fastnar i långa samtal med alla han stöter på. Vilket får till följd att vi mest hänger vid disken med den fotograf som för tillfället ansvarar för galleriet. Han vet inte mycket om Martina, men mer om fotografi i allmänhet. Diskussionen rör sig därför mest om det senare. Då och då kastar vi ett öga runt lokalen. Efter en stund tröttnar jag och tar ett varv närmare bilderna.

Jag hade det på känn. De är bra. Släktskapet med speedwayserien är uppenbar. Det är något med svärtan – den är väldigt jämn, den breder ut sig lite mer än brukligt och den är inte riktigt… svart. Det sistnämnda beror på tekniken får jag veta: laminerade utskrifter. Jaha ja. Men det är ändå någonting med hur hon lägger stora partier i jämngrå skugga och låter enstaka detaljer träda fram i ljuset. Klärobskyr, pling! det är ordet jag tänker på – ett gammalt hederligt trick för att skapa en förhöjd dramatisk effekt. Och det funkar, lika bra som någonsin. Det här fotot till exempel (visst har det visats i DN:s Galleriet någon gång?) är helt fantastiskt tycker jag.

Konsekvent inkonsekvens

2008-11-08T14:40:00.000-08:00

Jag sitter på tunnelbanan, känner hur mina mungipor ofrivilligt dras uppåt när jag tänker på det jag ska se – en utställning med Gunnar Löberg. Det är minsann inte varje dag. Faktum är att det är något jag gett upp hoppet om att någonsin få se. Jag försökte en gång få Cecilia Widenheim, då intendent på Moderna museet, nu direktör för Iaspis, intresserad. Detta var på 1900-talet. Jag kan inte direkt påstå att det lyckades. Idén med en Löbergutställning på Moderna fick inte alls hennes mungipor att spela på samma sätt som mina.

Ungefär så hade jag tänkt att den här rapporten skulle börja. Formuleringarna bubblade upp medan jag satt där – på tunnelbanan på väg till Konstnärshuset. Jag kände mig verkligen glad och förväntansfull. Åtminstone tills det visade sig att det just den dagen jag valt för mitt besök, allhelgonadagen, var stängt.

Nästa gång jag åkte in till Konstnärshuset var jag inte på samma glada humör. Fast jag var inte heller särskilt ledsen. Skit samma. Men min i förväg uttänkta inledning förlorade därmed sin verklighetsanknytning.

Omstart.

Jag plockar fram min Löbergbok från 1952 ("Gunnar Löberg, det förbisedda geniet") för att se efter vad mina höga förväntningar egentligen haft för grund. När jag väl såg utställningen blev jag nämligen lite besviken. För det första var det så få målningar. Och sen, ja att de skulle vara ”bra” hade jag verkligen inte väntat mig, men de var liksom inte heller riktigt så konstiga som jag föreställt mig.

I mitt minne, visar det sig när jag bläddrar i boken, har jag överdrivit Löbergs stilbrott. De är underliga, men någon svensk Picabia är han knappast. Målningarna på utställningen är mestadels utförda i den slarviga stilen. För en rättvisande helhetsbild skulle det behövts fler exempel i den noggranna stilen. En målning visar dock tydligt vad det är fråga om. I ”Mina modeller, eller inkonsekvens III” från 1932, får båda stilarna samsas. Den är ett slags manifest, i både innehåll och titel. Här finns många av de återkommande modellerna och här finns den programmatiska inkonsekvensen. Titta på polisen i mitten, som med sin egen gestalt delar in bilden i sina två motsägelsefulla handlag: ett noggrant och ett slarvigt.

Vilka tankar som ligger bakom det här kluvna maneret har jag svårt att riktigt begripa. Det är i vilket fall som helst inte fråga om dadaism eller någon tidig form av postmodernism. Enligt sin lojala uttolkare Bengt V Wall, var Löberg visserligen en djupt splittrad och bisarr person, men teoretiskt stod han långt från ironi och nihilism. Själv åberopade han sig på en viss Ernst Zierer, vars »objektiva värdeåskådning« enligt Wall (några andra källor har jag aldrig lyckats hitta) går ut på att sätta upplevelsen före uppfattningen, känslan före förståelsen.

Gunnar Löbergs medvetna sabotage av 20-talets konventionella konstförståelse kan säkert tilltala en samtida publik. Men bevekelsegrunderna för hans inkonsekvens är helt andra än för dagens okontroversiella överskridande av estetiska normer. Hans ärende är inte att peka på värderingars godtycklighet, han vill snarare förstöra den vedertagna uppfattningen för att upplevelsen i sig ska träda fram. Lyckas han? Ja, med tanke på mottagandet han fick av sin samtid lyckades han i alla fall gå utanför den gängse uppfattningen om konstnärlig kvalitet. Han blev missförstådd, vilket sålunda måste betraktas som en framgång.

Vad blir då min känsla slutligen. Den har visst övergått från munterhet till sorgsenhet medan jag suttit och skrivit. Vad jag nu upplever är inte några knasiga infall, utan bilder inifrån en på riktigt splittrad och disharmonisk människa.

Sjöbodsmotiv med fiskande pojke

Gammal är äldst

2008-11-02T05:28:00.000-08:00

Kära Rosa. Det börjar bli en stund sen jag såg den här utställningen, men jag kommer ihåg att jag var förväntansfull som en femåring på julafton när jag knogade mig uppför trapporna till Stenersenmuseet på själva vernissagedagen. Måleri är ju hjärtebarnet mitt, även om vi har ett rätt stormfullt förhållande. Jag hade ju gett upp hela grejen innan akademiet, och var det inte för att måleriavdelningen hade dem snyggaste tjejerna, så hade jag väl fortfarande bajsat i små behållare och vikt pappersplan, som jag höll på med på den tiden.

Och på den vägen är det. Måleriet är fortfarande kungen av konstdiscipliner, även om det ofta är lika gammaldags som monarkiet. Det är på långt när här den bästa konsten görs, med några hederliga undantag.
Jag bläddrar i katalogen till utställningen 40/40, LNM´s (Landsforeningen Norske Malere) jubileumsutställning. 40 år och 40 målare. 40 minuter ca tog det mig att plöja utställningen och 40 sekunder att inse att det är ingen höjdare, som utställning att räkna. Lokalerna var som vanligt urusla, museet har ju fått plats i Björvikakabalen, så dem avväntar väl med alla tankar om renovering. Mörkt och lågt till tak är närmaste beskrivning, så är det visst ett gammalt parkeringshus har jag hört. Verken placerade i stort sett på rad utan att jag upplevde några spännande möten eller kopplingar. Någon övergripande utställningsidé kunde jag inte uppfatta. Där var ett rum med några representanter från den unga, hippa, konsteliten som väl skulle skänka ett konceptuellt alibi till den belastade sjangern, men det verkade väldigt påklistrat, mest för att verken var så irriterande dåliga. Ska återkomma till dem.

Så jag bläddrar i katalogen och gör några kommentarer i bokstavsordning om det är ok för dig, kära Rosa. Kristina Bræin blir första stopp. Så känslig och försiktig i sitt formspråk att konsten nästan inte syns. Det här är konst som egentligen skulle irritera mig, för precis som hon skriver i katalogtexten, har också jag en hang till att se formala och måleriska kvaliteter i verklighetens många små tillfälligheter. Det kan jag tänka mig många målare har. Men bara för att en planka lutad mot en vägg, ger en estetisk upplevelse så går jag inte runt och kallar det konst i tid och otid. Men det gör Bræin. Hon insisterar faktiskt så mycket på det att jag låter mig övertygas. Ja, det är fint med hur skuggan av spoten gör en bild i den tomma projektionen. Ja, den blå blusen och den upptejpade papperlappen med blått akvarellskribbel är ett fint konstverk. Det behöver inte vara svårare, just så lätt och vacker är verkligheten, och det kan konsten också vara. Varför inte?
På vägen ut köpte jag en multippel Bræin kursade i foajen. En liten MDF-platta med pårollad färg och en liten tejputsparing. Tror egentligen hon har lagt ner mer tid i den än i många av hennes "riktiga verk". Har en känsla av hon blev lika överraskad som jag när hon blev utvald till det nordiska bidraget på Venecia-biennalen för några år sedan. Det är inte precis biennale konst hon gör. Men kanske inte, hon måste ha en del guts för att våga insistera som hon gör med konsten sin, utan några skyddsnät, utan några yttre garantister för verkens kvalitet.

Jan Christensen har gjort en irriterande målning med texten "the fact that this is meaningless doesn´t mean it can´t be art." Det borde väl egentligen ha stått "the fact that I really like graphic design doesn´t mean I can´t do art", eller "the fact that I´m an idiot doesn´t mean I can´t be successful", eller nåt i den stilen. Mannen har kuratert en användbar utställning på MGM för inte så länge sedan, och gjort otroliga mängder av verk vars kvalitet jag sällan helt kan se men som visuellt sätt iallfall har något litet för sig. Här får jag faktiskt lust att slita verket från väggen och stampa på det. Att någon som jag antar ser på sig själv som en konceptkonstnär, upplagt kan ha så få intellektuella tillgångar är för mig en gåta. Jag vet att jag nu tangerar gränsen till det injurierande men det får bara stå till. Dessutom är jeg ju anonym, eller hur Rosa?

Nästa nedslag blir Hilmar Fredriksen. Av katalogtexten verkar han vara en sympatisk konstnär. Han har ett kartotek med ca 300 bilder som han vid behov förverkligar till större arbeten. "Efterfrågan är inte stor och det är praktiskt att jobba på det sättet", som han lakoniskt påpekar. En bild är ju också ett koncept så Fredriksen är ju en konceptkonstnär så god som någon. Jag hittar inte så mycket om han på nätet och ingen bilder av verken på utställningen, och eftersom jag inte orkar dra fram scannern ur garderoben så ska jag försöka beskriva dem två verken från katalogen. Det första består av flata silhuetter av berg som reser sig från en havslinje. Det är sex av dem placerade ovanpå varandra så havet på den ena bildar himmel på den under. Flatt i två blå färgtoner. Silhuetterna gör några slags oregelbundna bågar och jag minns att jag associerade till Duchamps låda med böjda linjaler som jag såg på Moderna i Stockholm rätt nyligen. Jag blir lite stolt när jag nu läser i katalogen och ser att Fredriksen gör precis den samma kopplingen.
Den andra består av ett blå-vitt rutmönster med små bergssilhuetter som sticker upp här och där. Den är gjord efter dotterns kommentar om att det fina sørlandsvädret som "blått och vitt väder". Jag gillar Fredriksens finurliga lek med förhållandet mellan abstraktion och figuration. Det är samma kombination av humor och allvar som man finner hos t.ex Magritte.

Därefter blir det Bjørn Kowalski-Hansen, mest känd hos mig som skaparen till Håkki™ konceptet, som såg sin späda början uppe Trondheim, och vars T-skjorter också jag gått runt i innan jag blev så tjock att inte ens deras största storlekar passar mig. Jag köper hela Håkki™ grejen och dess lek (är det lek?) med märkevarubyggning. Han är smart mr Kowalski-Hansen. Men det här verket har jag problem med. Han har låtit en firma i Japan, där man kan få "riktiga" målningar gjorda på beställning, göra en serie självporträtt. Inte av Kowalski-Hansen, men av sig själva, dvs arbetarna i firman. Enligt texten (som av någon anledning är på engelska) i katalogen ska man liksom låta sig förfäras av att målningarna är så lika, trots att firman är specialiserad på att måla i olika stilar. Jag vill ju tro att anledningen till att dem är lika, är att dem låtit han i firman som är bäst på fotorealisme måla alla porträtten, det blir ju mest kostnadseffektivt. Man får intrycket av att Kowalski-Hansen, eller åtminstone Erlend Hammer som skrivit katalog texten, hade väntat sig att dem stackars avindividualiserade måleriarbetarna skulle kasta sig hänfört över uppgiften att äntligen få uttrycka sig själva och bli "riktiga" konstnärer. Get over yourself, här är det nog pengarna som räknas.
Jag får en lite dålig smak i munnen av det här. Måleriarbetarna ska liksom ställas ut till beskådan här, deras arbete blir köpt i en annan hänsikt en den är såld. Det påminner mig om Goksøyr och Martens verk "It would be nice to do something political", som hade en afrikan som gick och tvättade deras utställningsfönster hela utställningsperioden. Det är som att ropa på en servitris bara för att kunna kolla in bena hennes. Eller för att vända på det, telefonsäljaren som ringer gamla med ett behov för att prata, bara för att sälja telefonabbonemang. Det är nåt omoraliskt över att mutera dem ekonomiska transaktionerna i handeln med tjänster. Visst, servitrisen kan skratta hela vägen till banken men köparen är fortfarande en skitstövel. Och det gör det INTE bättre att det är i konstens namn. Tvärtom.

I det enda rummet med takhöjd hänger en jävel av en målning. Det är Olav Cristopher Jenssens. Ja, vad ska man säga. Härliga grejor. Det är ingen tillfällighet att han är Norges tyngsta nu levande konstnär. Här är det tysk storlek och precision. Fantastiskt att dem fått han med på det här. Han är väl knappast medlem.

Känner att jag börjar bli sliten nu så jag hoppar över några jag tänkt skriva om och går direkt till min gamla lärare Jon Arne Mogstad. Här visar han att gammal är äldst. Tre utsökta målerier i rätt stort format utförda med en fingertoppskänsla för material, färg och form. Måleriavdelningen i Trondheim på nittitalet stod kanske inte så högt i kurs, men förutom dem snyggaste tjejerna hade den också den bästa professorn. Kanske inte som pedagog men det har jag aldrig tyckt vart viktigt. Vi var ju trots allt vuxna människor. Men som konstnär visade han var skåpet skulle stå och det gör han här också. Att måla på det här intuitiva sättet, där så att säga vad som helst kan hända, är lätt upp till ett visst nivå. De flesta habila målare kan gör en ok målning eller två på det här sättet. Men det är steget upp i nästa liga som är det svåra, nästan omöjliga. Att lyckas gång på gång, att ständigt överraska men samtidigt vara konsekvent, att finna entusiasm för de små variationerna och detaljerna men aldrig förlora greppet om helheten. Det är här vi mediokra faller i fisk och giganterna träder fram. Jag sa det väl inte på den tiden men säger det nu, du ruler Jon Arne.

Två konstnärer till vill jag nämna innan jag avslutar, Thomas Pihl och Magnus Thoren. Monokrommålningar från båda två så det blir en fin avslutning. Pihls latexskikt i hudfärg är förföriska och läckra men samtidigt en aning otäckt kroppsliga. Man förlorar sig i dem. Thorens svarta, kammade, bilder stänger en däremot resolut ute. Glatta och avvisande skapar dem en påtaglig närvaro. Med kammade menar jag att färgen, monokrom som den är, appliceras i lite olika riktningar med pensel eller skrapa eller vad det är. Strukturen verkar först vara figurativ, men jag klarar inte urskilja vad det skulle vara och titlarna ger ingen ledtråd. Han citerar Smashing Pumpkins i katalogen och det passar bra. Hårt och mörkt, med intensiva men starkt regisserade känslor.

Ja, det var kvällens rapport från Oslos konstliv. Återkommer så fort jag kan med mer.

Alfahannarna anfaller

2008-10-29T13:48:00.000-07:00

Vad säger du Rosa? Själv tycker jag att jag kommit igång bra med rapporterandet. Alla rapporter blir inte lika lyckade som du märker, några tycker jag i efterhand är riktigt dåliga, men det är inget att göra åt just nu. Jag känner däremot att jag kanske inte hittat riktigt rätt ton ännu, jag lyssnar fortfarande efter ett någotsånär naturligt tonläge för mediet. Det är ju ett ganska konstigt samtal det här, intimt men med en möjlig publik (även om jag tvivlar på att någon sådan hittat hit ännu). Jag jobbar vidare på tonen. Den kommer förhoppningsvis om jag fortsätter i den här takten.

En utställning har jag kvar att redovisa innan det är dags för nästa runda. Det är en samlingsutställning på Stockholms bästa galleri – då tänker jag på själva lokalen, den brandskadade kuben bakom den anonyma porten – Milliken.

Jag anländer till galleriet med en malplacerad glass i handen. Inte helt seriöst. Direkt känner jag igen Robert Lucander, den ende av de tre (mycket) manliga konstnärerna som jag är bekant med sen tidigare. Alltså jag känner igen hans målningar, själv är han så klart inte där. Robert tycker jag är en supertråkig konstnär. Han började som konceptuell målare. Varje beslut, varje färgdroppes existens (eller hur färgen nu var applicerad) skulle motiveras och redovisas inom den konstnärliga utsagan. Målningarna fick inte innehålla något visuellt moment som inte gick att återföra på själva tillblivelseprocessen. Du tycker kanske att det låter svårt att efterleva, och jag håller med i så fall, men ungefär så har han faktiskt uttryckt det själv en gång i tiden.

Nå, det var länge sen, nu är det svårt att se några spår av det konceptuella om man inte vet att det finns där. Det är möjligt att verken i sin visuella utformning fortfarande på något sätt rymmer sin egen förklaring, men det är inget jag skulle finna särskilt intressant ens om jag faktiskt varseblev det.

Fast nu går jag händelserna i förväg, det här var egentligen ingenting jag tänkte på när jag var på galleriet. Det första jag minns att jag började fundera på var priserna. De fyra målningarna av Eberhard Havekost på fondväggen i stora salen gick sammanlagt loss på mer än två miljoner kronor. Och de sex screentrycken i samma rum av Daniel Pflumm inbringar inalles (det vill säga om hela upplagan säljs) över sju miljoner. Om jag minns rätt. Det var i alla fall rejäla summor, särskilt screentrycken tycker jag var dyra. Men det är ju helt andra nivåer i Tyskland, det är jag medveten om, jag är bara inte riktigt van.

Utställningstiteln, ”Alfadjur, men på annat sätt”, är konstig. Menar de att de är macho fast på ett alternativt sätt? Det kan jag inte se. Men så är jag heller ingen alfahanne. Utställningen andas i mina ögon rätt så entydig grabbighet. Jag känner mig som en mes som inte gillar det – en kärring! Pflumms grafik är ungefär lika intetsägande som Lucanders målningar, men snyggare, om nu det är en fördel. Opersonlig och okomplicerad samtida popkonst. Det finns en video av samme man också, men den begriper jag mig överhuvudtaget inte på.

Det enda som till slut lyckas ta sig förbi mitt av förutfattade meningar igenkorkade förnimmelsefilter är Havekosts fyra soffmålningar. Soffan påminner mig om den svarta skinnsoffa Claes Nordenhake förr brukade släpa runt till olika konstmässor. Nordenhake är som bekant en annan alfahanne, som gärna omger sig med olika manbarhetsattribut. Soffan till exempel ser jag definitivt som en sådan.

Mycket snack. Vart ville jag komma? Vet jag det? Det här med maskulin konst är ju inget som är förbjudet, eller ens något som jag ogillar i sig. Grabbighet, eller varför inte gubbighet, är ett tema så gott som något för en samlingsutställning. Det jag inte tycker om i den här samlingen har egentligen inget med temat att göra. Jag förstår bara inte vad det är de vill, Lucander och Pflumm. Sofforna däremot, de gör sig väldigt bra i rummet, de är kyligt målade och macho på ett obevekligt och obehagligt sätt.

Shimmery Mauve

Eberhard Havekosts namn ska jag lägga på minnet. Det finns en mängd skickliga efterföljare till Richter och Tuymans där ute och även om de inte alltid är så fantastiskt originella är jag väldigt svag för denna upparbetade tradition.

Verklighetens glidande skala.

2008-10-29T13:05:00.000-07:00

Det är nåt med verkligheten iallafall. Den är liksom kladdig, smutsig och blandad. Den gör sig bättre på bild. Mer estetisk avslutad så att säga. Men det finns ju grader av verklighet. Och det finns trix man som konstnär kan använda sig av om man vill ge sina vackliga arbeten lite auktoritet Det äldsta i boken är ju att rama in det. Med en gång blir det avslutat och alla förstår att, just så, ska det se ut. Men ramar är ju lite belastad i dag och kan lätt sända fel signaler. Det blir fort lite gammaldags om man inte håller tungan rätt i munnen. Ungefär som att signera nere till höger. Touchy. Nej, mer samtida metoder är antingen att göra det stort, göra det många gånger, eller med dyra material eller väldigt krävande metoder. En väldigt krävande metod är att göra det bra, men den ska vi inte hänga upp oss för mycket på.

Mari Slåttelid har hållet på en stund med en variant av trixen. Måla på plexi. Gärna på baksidan av transparent plexi. Då blir färgen mer som på bild. Man slipper lite av det där kladdigt, verkliga över den. Men hon är nu inte här för att trixa, mer för att undersöka den här problematiken. Tror jag iallafall. Verklighetens glidande skala.

Utställningen på galleri K, som ligger så mysigt i källaren på ett av husen i stadens miljonärskvarter, heter "Ideelle problem". Bra namn. Och fin målning.

grøn tittel, akryl på aluminium 35x28cm

Liten, torr sak, men där färgen fått vara just så motsträvig och verklig som den är i all sin trögflytande kletiga substans. Försiktigt och känsligt formad men utan att forma för mycket, utan att forma bort färgens naturliga uttryck, kan man kanske säga.
Och det gamla problemet går så klart igen i resten av utställningen. Dem måleriska problemställningarna kan ju vara ett exempel på ideella problemer. Problem som kan formuleras om och om igen och inte nödvändigtvis har en lösning, utan är där just för att ge oss en chans att reflektera ta en pust i backen. (Eller så är dem ideella just för att dem inte är reella, dem har inte några praktiska konsekvenser för oss, som problem i verkligheten ofta har.)

Men det är som tur är mer än det här. Det är som sagt ganska torrt, trots den bitvis flödiga penselföringen. För att inte säga intellektuellt. Jag uppfattar dem ständiga varianterna av att måla bakom glaset, och på det, som en undersökning av när en bild blir bild. När den mister sin kontakt med verkligheten, och flyter ut i bildens språkligt gränslösa värld. Här fungerar målandet bakom glaset precis som fotograferande. Det blir en glansig yta mellan dig och verket, och precis som konstverk ser bättre ut på foto, så blir färgen liksom läckrare, tydligare och mer avklarad bakom glaset. Men du mister något. Vad ska jag kalla det, verklighetskontakten. Konst fungerar ju trots allt som regel bäst live, inte som dokumentation.

Den här är en intressant undersökningen. Men som alla undersökningar så bör dem ideellt sett leverera några reella resultat, konklusioner. Och här blir det lite tunt. Visst, här är några fina verk, men rätt få, den expansiva verkslistan tagit i betraktning. Kanske hade den vunnit på att inte vara så omfattande. Trots att galleriet visar fina konstnärsskap så vilar det lite krämarlukt i dem mattbeklädda rummen. Viljan att sälja blir en aning för påträngande. Inget fel med den, men jag är ju här som en snyltkonsument och det gör att jag känner mig lite utestängd från upplevelsen av konsten.
Men även bortsett från det lite överlastade, så sliter jag lite med de flesta bilderna. Elementen bak glaset blir för glassiga och färgen utanpå blir lite för fadd och klumpig för att fungera. Dem två sidorna slår ihjäl varandra, och att försöka förena dem verkar som en alltför stor utmaning. Dem bästa bilderna är dem som håller sig på den ena eller andra sidan tycker jag. Det är synd.

På vägen hem åker jag förbi galleri Semmingsen där Hanne May Scheen har utställning. Hon målar också på plexi och håller sig konstant på den safe baksidan. Bilderna där är glatta, insmickrande och astråkiga. Då blir det ändå mer synd att Mari Slåttelid inte helt fick det till, för jag sympatiserar väldigt med projektet hennes. Det är gutsy.

Grattis Marie-Louise!

2008-10-28T13:54:00.000-07:00

Efter några halvhjärtade försök att väcka nytt liv i sitt vilande konstnärskap har Marie-Louise Ekman gett upp. De nya målningarna på Knäpper Gallery kunde i princip lika gärna varit målade för 30 år sen. Eftersom hon sen lång tid tillbaka bytt bana och nuförtiden har ett uppdrag som borde uppta all hennes tid, utgår jag från att hon inte har målat de här tavlorna själv. Antagligen har hon förstått att det finns en marknad för klassiska Marie-Louise-målningar, så har hon gjort några skisser och bett en mejanelev utföra dem i gammalt hederligt Marie-Louise-maner. Det är inte mycket att säga om det, jag unnar alla konstnärer att någon gång i livet ta chansen att tjäna lite pengar.

Stackars Dan

2008-10-27T17:08:00.000-07:00

Puh, det är en aning intensivt det här uppdraget. Mina övriga åtaganden blir lidande. Jag vet att du inte alls begär detta av mig Rosa, att jag ska skriva om varenda förbaskad utställning jag ser, det är något jag lagt på mig själv. Jag vill så gärna bara kunna skriva på och inte bli så invecklad i researchen, så utsvävande i tolkningarna och så överdrivet balanserad i omdömena. Jag vet inte om det egentligen gör det lättare att läsa, men det gör det i alla fall lättare att skriva.

Och det blir faktiskt ärligare på så sätt att jag inte kan smita undan om jag inte kan komma på vad jag tycker om en utställning. Då måste jag åtminstone säga det. Och om jag inte hunnit eller orkat titta tillräckligt noggrant kommer också det oundvikligen fram i ljuset.

Vilket osökt leder oss in på dagens ämne. Jag var inne på Dan Almqvists utställning på Susanne Pettersson häromdagen (det är i själva verket samma östermalmsrunda som figurerat i de senaste tre rapporterna och jag har ännu två kvar.) Det här blir orättvist för stackars Dan, jag tittade inte ordentligt på hela utställningen och jag har dessutom dålig koll på vad han gjort tidigare. Men delvis får han faktiskt skylla sig själv.

Först blev jag nyfiken. Så blev jag plötsligt rastlös, jag fick Ernst Billgrenkrypningar (även om det naturligtvis var skickligare måleri), blev tvungen att slå ned blicken och skynda mig ut. Jag vet nu att det var en överreaktion från min sida, men jag har utvecklat en sorts allergi mot slarvigt målade sagodjur i slarvigt målade landskap med distansskapande (inte så) slumpmässiga plumpar mitt i.

Men den här konstiga målningen gillade jag, det var den som först väckte min nyfikenhet.

Meaning Not Fixed

2008-10-27T13:19:00.000-07:00

Roger Björkholmens galleri på Kommendörsgatan har jag aldrig gillat. Det är kalt och sterilt som de flesta gallerier, men här är det också något i luften som frusit. Kylan från konsten har satt sig i väggarna. Brrr! Hans Isaksson är en av dem som bidragit till den här atmosfären. Hans ”isberg”, sågade frigolitbitar avgjutna i aluminium, gör sig också finfint i den blanka frysboxen. Titeln, Erratic, vet jag för ögonblicket inte vad den betyder. Ett ögonblick till så ska jag googla…

1. deviating from the usual or proper course in conduct or opinion; eccentric; queer: erratic behavior.
2. having no certain or definite course; wandering; not fixed: erratic winds.
3. Geology. noting or pertaining to a boulder or the like carried by glacial ice and deposited some distance from its place of origin.
4. (of a lichen) having no attachment to the surface on which it grows.

Jaha, det verkar ju rimligt. Ett slags vandrande objekt, både i form av isberg och som skulpturer på drift från varje fastslagen betydelse. Eller inte. För här slås ju betydelsen fast, det blir en vandring i cirkel. Det är klart utsagt vad de betyder. De betyder att det är oklart vad de betyder. Klurigt!

Nu kanske du får för dig att jag tycker illa om Erratic. Och det stämmer. Kanske duger det som konst, men jag gillar det inte.

Spindelnäten vet jag däremot inte riktigt vad jag ska säga om. Snygga…?

Jättefina tavlor!

2008-10-24T06:49:00.000-07:00

Det blir en snabb rapport, tänker jag när jag gått ett varv runt Mirai Projects blygsamma gallerirum. Det är bara en grej jag gillar på utställningen, en installation står det i verkförteckningen, ser ut som något slags kreolskt altare. Superfult. Charmigt. Men alla bilderna på väggen orkar jag knappt titta på. Koncentrationen brister. –Hos mig eller verken? Svårt att säga, men jag känner mig faktiskt lite degig när jag tänker efter. Kaffe!

På väg ut hejdar jag mig. Efter några sekunder bestämmer jag mig för att ändå ge utställningen en chans. Jag sätter mig i fönstret och försöker kalibrera mitt omdöme. Jag väntar, söker en hållpunkt av något slag som kan leda mig in i Valerias värld. Kikar förstrött i gästboken som ligger uppslagen. Marina från samban hälsar: –Vilken fantasi, vad många idéer. Jättefina tavlor!

Rörande. Marina vill vara snäll, men hon är helt ute och cyklar. Det är definitivt inte de här orden Valeria hör inom sig när hon jobbar fram sina verk. Snarare strävar hon efter en mässande råhet som väl är meningen ska lyfta till något sublimt. De enskilda bilderna underordnade en framstormande galen helhet, typ. Så har jag i alla fall uppfattat hennes tidigare installationer. Men nu… jag väntar förgäves, ingenting händer. Jag ger upp.

Guerrilleros

Tråkigt. Första gången jag såg hennes grejor, jag minns inte om det var på Mejans vårutställning eller på mässan, tyckte jag hon verkade ha stött på en guldåder. Eller en varböld, det var obehagligt, det som vällde ut. Just i Valerias fall tror jag kvaliteten för ovanlighetens skull skulle kunna förbättras med kvantitet. Mer, större, sjukare, trasigare. Ös, Valeria, ös!

Salongens fängelse

2008-10-23T14:10:00.000-07:00

Exakt klockan ett står jag utanför Agardh och Tornvall. Här har jag aldrig varit förut, det här är inte ett galleri som räknas i konstkretsar. Men visar de Roj Friberg får jag lov att ta mig dit i alla fall. Först får jag vänta. Det är stängt, fast det står att det ska vara öppet. Jag sätter mig på trappsteget i solskenet och får strax sällskap av en baseballkepsbeklädd östermalmsbo som med nedärvd auktoritet inleder en konversation. Han beklagar sig över att det ingenstans längre går att få lagad mat till lunch. Det är knappast ett ämne där jag har någon genomtänkt ståndpunkt, så jag hummar på ett sätt som kan uppfattas som instämmande utan att egentligen vara det och hoppas att han snart ska ge sig. Det gör han inte. Han mal viktigt på om Paris och sin längtan efter kallops. Jag räddas av att galleristen, som varit på promenad, dyker upp med nyckeln i högsta hugg.

(Vad är det här för irrelevant babbel? Nu gör jag ju samma sak som Herr Kallops nyss, pratar på om något som du troligtvis inte har något som helst intresse av. Du vill väl bara, precis som jag där utanför galleriporten, komma in på det väsentliga. Men så är det ibland, ovidkommande tjafs kommer emellan. Störningen färgar upplevelsen. Och det är ju meningen att jag ska skildra den upplevelse jag haft, och inte någon annan – tänkt – idealupplevelse.)

När jag äntligen står inne i galleriet och försöker titta på målningarna besväras jag av att Kallopsmannen står bredvid. Jag undrar vad han ser i de här målningarna. Knappast samma sak som jag. Jag ser ett hat mot överhet och etablissemang, ett hat som själv verkar lika stelnat – ja mumifierat – som de överhetens representanter som stirrar ned på oss från målningarna. Vill han ha en sådan bild på väggen, Kallopsmannen? Och Roj, vad har han tänkt sig? Vilka är de anonyma förtryckarna, vems är de dystert överdådiga salongerna i målningarna? Jag kan inte låta bli att se ett drama med universell giltighet utspela sig – inte i Rojs målningar – men väl framför dem.

Nu är det väl djupt orättvist att se Kallopsmannen bara som en representant för sin (över)klass, han kanske själv inte alls identifierar sig med den utpekade gruppen. Men något för båda parter ironiskt ligger det onekligen i att målningarna med största sannolikhet kommer att fullborda sin vresiga bana i just en sådan extravagant salong de själva skildrar så giftigt. Även om man i konsten inte längre tror på några universella värden, så nog är detta ett för konsten evigt dilemma: Den gyllene buren. Platsen där all konst värd namnet, hur upprorisk den än är, till sist hamnar. Salongens fängelse.

Salong

Det här var alltså tankar som sattes i rörelse av den okände östermalmarens svada. Men utställningen, vad tyckte jag egentligen om den? Jo, det är ju så att jag har ganska svårt för de här föraktfulla människoskildringarna. Jag vet ju inte vad som ligger bakom, kanske är de berättigade. Men den Roj Friberg jag älskar, är inte barrikadernas utan fasadernas man. Det finns bara en fasadbild med på utställningen, och den är kanske inte hans bästa, men den är ruggigt bra ändå.

Facade

Salongerna är också suggestiva, men gubbarna – nej, jag gillar dem helt enkelt inte. För överdrivet, jag kan inte ta det till mig. (Fast så klart finns det enstaka undantag, till exempel den fantastiska nidbild av Brasiliens dåvarande diktator med anhang som han skickade till São Paulobienalen 1969, och som det står om i senaste numret av Paletten. Men den nådde aldrig diktatorns salong, det vill säga biennalen, den stoppades i hamnen av svenska UD.)

Emilio Garrastazú Médici, Artur da Costa e Silva, Lyndon B Johnson

Rosa Goes Public

2008-10-22T04:33:00.000-07:00

Rosa, vi har bestämt att göra den här sidan tillgänglig för allmänheten. Är det OK för dig, du tyckte ju också att andra borde få läsa?

Tisdag, Hudiksvallsgatan, regn

2008-10-22T02:37:00.000-07:00

Kära Rosa,
jag hoppas att du inte är alltför besviken på mina första rapporter. Det är roligt att försöka förmedla sina upplevelser, men det är också svårt. Det här är ju ett slags experiment: Går det att skriva på ett annat sätt om konst? Vi kanske inte ska förvänta oss att svaret kommer direkt. Jag märker till exempel att jag har en liten ilsken konstkritiker i mig som gärna vill göra sin röst hörd. Men det var inte konstkritiker du saknade. Meningen var att vi skulle ha roligt, eller hur. Därför tänker jag den här gången försöka skriva i en öppnare stil. Mindre recension, mera dagbok.

Idag var jag på en liten runda i Vasastan. Fel dag, visade det sig. Du ska snart få höra varför, men för att komma i stämning börjar vi från början:

Jag vaknar halvblind. Var är jag? Vad är klockan? Vad är det för dag? Genom högra ögat syns inget annat än ett grumligt dis. Först blir jag rädd, men genom andra ögat urskiljer jag en välbekant vy. Mitt överbelamrade skrivbord. Jag har tydligen råkat somnat framför datorn, sovit över lunchen. Snart förstår jag också att min synnedsättning antagligen beror på att ögat pressats mot handen medan jag sov och att det nog ska återfå sin ursprungliga form snart.

Hungrig, stel och allmänt sur funderar jag på vad jag ska göra av återstoden av dagen. Jag bestämmer mig för att ta tunnelbanan till S:t Eriksplan för att i alla fall hinna se lite konst innan barnhämntnings- middags- och nattningsrejset börjar. Jag har ju ett uppdrag. Kanske kan det få mig på bättre humör. Jag äter min försenade lunch – kaffe och foccacia från 7 Eleven – på en bänk i regnet, känner mig som en uteliggare. Undrar vad kvinnan med lång, inbakad fläta tänker medan hon tittar på mig. Antagligen ingenting, ansiktet är helt blank.

Hudiksvallsgatan. Galleri Mia Sundberg. Jag stormar in, känner mig triggad. Här ska ses konst! – Hallå, hörs en röst från kontoret, det är stängt idag. Ånej! Jag försöker låta mycket besviken, men den unga assistenten är obeveklig. Tisdagsstängt. Då, först, erinrar jag mig att Brändström, som inledde trenden med söndagsstängt, på sista tiden har börjat snåla ännu mer med öppettiderna. Är det alltså onsdag – lördag som gäller på alla klustergallerierna nu? Typiskt. Typiskt mig att bara dra iväg utan att tänka på vad det är för dag.

Jag gör ett försök på Nordenhake i alla fall. Och se, även i en flock kan det finnas individer. Nordenhake är öppet och bjuder på en irländsk konstnär vid namn Gerard Byrne. Jag går in med öppna sinnen. Känner direkt en positiv osäkerhet. Vad handlar det här om? Några svartvita foton, vad har de med varandra att göra? Vet inte, vet bara att jag gillar dem. Till slut tittar jag på lappen som jag plockade med mig från disken. Det brukar vara något jag gärna drar ut på, just för att kunna känna mig fram bättre. Oftast står där ändå inget av intresse. Så uppfattar jag det också först, verkförteckningen lättar verkligen inte på dimman – jag fattar ingenting – men det känns ändå tryggt att hålla den i handen. Så börjar jag läsa mer noggrant. Med stigande förvåning.

Ett av fotografierna ledsagas av en egendomlig text. Fotot på väggen avbildar en klippa med badande människor. Det är mättat, lågt exponerat, gråskalan är fint modulerad. Texten handlar om den evolutionära utvecklingen av skelett, hur dessa står mineralriket nära och hur benstruktur därför kan bevaras i sten efter döden. Vad i hela fridens namn är detta? En del av verket? En analogi för fotografiet som medium? När det kommer till själva bilden uppehåller sig texten bara vid två till synes obetydliga detaljer: En suddig fläck på himlen – en mås? Och ett minimalt krulligt streck, också på himlen – ett hårstrå (eller ”den oexponerade ytan bakom”).

De andra bilderna i första rummet är också underliga, fast kanske inte lika. Här är en:

In the News

I det inre rummet är det video. En massa mattor på golvet. Videon innehåller intervjuer. De är inte äkta. Här börjar det ringa en klocka någonstans i mitt bakhuvud. Helt visst handlar det om skådespelare. Och helt visst har jag hört eller läst om det här verket förut. Jag lyckas inte komma på var förrän jag kommit hem och börjat skriva den här rapporten, men eftersom det redan finns en utmärkt recension på Omkonst som noggrant redogör för detta verk ska jag inte uppehålla mig mer vid det. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns en liknande känsla av betydelsebärande men undanglidande sammanhang i filmen som i fotona. Det både bär och ger efter på samma gång. Men den simpelt uppkopierade texten på lappen gav mig ändå den skönaste gungningen.

Sen går jag vidare. Allt är stängt på Hudik idag, utom Anderson och Sandström. Där hittar jag Gustav Hellberg, 40-årig berlinsvensk. Gustav har en dragning åt det synnerligen uttänkta. Tyvärr har han inte alltid samma handlag med utförandet. Jag minns en installation på Mors mössa i Göteborg för några år sen. Det var en mysbelysning driven av att stort dieselaggregat. Jättebra idé, verkligen. Men hur skulle de nu göra i praktiken. Alltså inne på galleriet. Skulle Margareta sitta där i bullret och dieselavgaserna?
–Tänkte inte på det…
Aggregatet fick vila, medan belysningen kopplades in på elnätet. Om man vill vara snäll kan man säga att något överraskande uppstod i processen. Verket fick en ny och betydligt mer självkritisk betydelse än vad konstnären hade avsett.

Den här utställningen bjuder dock inte på några flatgarv. Fast uttänkt är det. Färdigtänkt. Det är en installation bestående av ett mörklagt rum med en massa små närvarodetektorstyrda spotlights i taket. När man rör sig i rummet är man upplyst, men själv ser man ingenting. Fyndigt. Jag fattar direkt med hjärnan, men själva effekten uteblir. Det känns ofullgånget, konstruktionen stör upplevelsen. Rummet är inte totalt mörkt, det finns ljusinsläpp. Och lampornas detektorer i taket är det första jag lägger märke till när jag kommer in i rummet. Ett sådant här enkelt och tydlig koncept behöver mycket större tyngd och precision i utförandet för att bli riktigt effektfullt. Inga halvmesyrer. Hör du det Gustav!

Priviliged Situation – Utopian Space

På tillbakavägen är jag, trots den magra fångsten, på bättre humör, ser fram emot att sortera mina intryck. Men jag har inte så farligt bråttom, jag hinner slinka in på Alp i förbifarten. Peter Ern har gjort ett gäng målningar med vardagliga, men ändå förhöjda motiv. Lite à la Hopper. Och precis som Hoppers målningar har de något stumt, fumligt i sig – i själva måleriet. Jag gillar en enda målning. Den föreställer en ensam gatlampa med en totalt onyanserad svart natt som fond. Påminner om... Påminner om...

Into the Wild

Framåt konst!

2008-10-20T15:38:00.000-07:00

När jag promenerar ner längs Trondheimsvägen för min sedvanliga gallerirunda, märker jag att Uppdraget har gett ny energi till dessa ibland lite trötta exekursioner i Oslos konstdjungel. Jag noterar mig att vädret är ett perfekt galleriväder, molnigt, inte för kallt och vindstilla. Härligt, här ska ses konst! Jag ska inte bry dig med allt jag var inom Rosa, men stoppa vid en liten utställning jag nästan marscherade förbi.

På Rekord, ett litet konstnärstyrt galleri gömt i en bakgata mellan kebabsjapper och små obskyra resebyråer, pågår en ambitös utställning med den friska titeln ”Framåt”. Det är en kurerad, eller kuraterad eller vad det heter, utställning med Tomma Abts, Hilma af Klint, Tora Dalseng, Angela de la Cruz och Else Leirvik. Inte dålig uppställning för ett galleri med vad jag antar är få eller inga medel.
Galleriet är ju, som sådana här nonprofit-gallerier ofta är, lite shabby. Övermålade paneler och en variation av spotlights funna i container, med skarvsladdar spikade fast i taket. Ett slitet linoleumgolv med cigarettmärken. Jag förstår inte helt varför det måste vara så, är det så svårt att putsa upp en lokal med lite stil? Dem vill kanske distansera sig från den slicka vita kuben men varför egentligen? Ok, den vita kuben är inget neutralt rum, den färgar också konsten, men är det inte roligare att höja upp konsten några hack med en snygg presentation istället för att dra ner den i en lite sliten och begagnad förpackning? Jag bara frågar. På några av dem här verken får det i alla fall olyckliga konsekvenser.

Hilma af Klint och Tomma Abst kommer ok ut av det, deras verk är tryggt inramade och har så att säga sitt eget rum. Klints sköra akvareller/teckningar är som bekant flippade saker. Gjorda på kommando från andevärlden gubevars. Jag såg den stora utställningen på Moderna i Stockholm en gång i början av nittitalet och det gjorde rätt stort intryck. Men jag var en mer öppen och sökande själ på den tiden. Nu är jag mer skeptisk, för att inte säga avvisande.
Det har blivit hipt med med alternativ andlighet, ockultism och sånt i den norska konstsvängen på det sista. Det skylls väl mest gänget kring ett annat konstnärstyrt galleri som numera gått i graven, galleri Galuzin, eller TAFKAG som det hette en stund. Skylstad, Galuzin, Malling med flera stöter man på titt som tätt om man följer med i fältet åtminstone ett minimum. Men där handlar det mer om form och identitetsbyggande, jämfört med Klints mer hardcore andlighet. Även om jag är sympatiskt innställd till outsiderpositionen och innerligheten hon framvisar klarar jag inte helt att relatera till hennes arbeten. Dem blir rätt och slätt för religöst för mig. Men dem är vackra på ett spejsat, torrt sätt, precisa med oväntade och halsbrytande kompositioner. Skulle gärna haft en på väggen.

Dem norska bidragen till har en mer samtida och lågstämd andlighet eller vad man ska kalla det. Pressmeddelandet pratar om att göra konst av inre nödvändighet och att gå sin egen väg, även om den är ensam och utanför rampljuset. Den citerar Adrian Searle i the Guardian på att konstnärer behöver en stark tro på nägot för att få fjutt i sakerna. Stora ord, och här är det väl mest Klint som lever upp till det bokstavligt sett. Men jag är på sätt och vis enig. Inre nödvändighet och en tro på något behövs, men vad man tror på, och hur den inre nödvändigheten upplevs, behöver inte konstnären helt definiera för att kunna producera relevant konst idag.

Verket till Else Leirvik består av en liten vit hylla med ett ljusblått sidenband noggrant hoprullat ovanpå. Det har titeln ”cloud”. Det här gillar jag. Mjukt och poetiskt och samtidigt väldigt konsentrerat. Det öppnar sinnet, jag tänker; kan man mäta himlen? hur lång är en lycka? och sådana lite flytande tankar. Möjligen är hyllan lite för prosaisk, en vitmålad furuplanka, tänker jag också, men skriver det på det ovannämda, ruffa sammanhanget.

Tora Dalseng sliter mer med lokalen även om hon jobbar site-specific. Hon har spänt ett snöre från taket till en platta på en kvarts kvadratmeter, fästad ett litet stycke över golvet. Plattan med snöret sitter i ett hörn av rummet. Ett hörn av plattan är i sin tur avsågat och den lilla biten sitter i ett annat hörn av rummet. Rummet, och hela konkarongen är målad i en mörk, grå färg. Det är tungt och dystert. Rummet är ännu mer grovt i sitt uttryck än det första. Galleriet brukar använda det för projektioner. Jag frågar om hon har målat det grått, men får veta att rummet var grått och Dalseng har målat verket sitt i samma färg. Således blir hela rummet en installation. Men det är det ju inte, här är väggkontakter, grova väggar med panel, fulla av dåligt igenspacklade spikhål, som inte alls hör till som jag ser det. Det blir bara tungt och klumpigt där jag antar att det skulle vara lite vart och sökande med tråden som liksom förbinder tak och golv, och dem två plattorna som med sitt inbördes sammanhang förbinder olika delar av rummet. Verk och det omgivande rummet har inte ett avklarat förhållande, det fungerar inte samman som site-specifik arbeten måste göra. Kanske det hade funkat i en mer färdig lokal, det får vi aldrig veta.

Tomma Abts akvarellskisser hänger också i detta rum, men tryggt inramade i eleganta ramar. Dem skiljer sig en del från hennes mer kända målningar med sina hårda fördrivningar som brutalt bänder upp bildrummet. Det är ett strängt prosjekt där alla målningar är i samma, förhållandevis blygsamma format (likt en annan konstnär jag känner, inga jämförelser i övrigt). Här är det papprets A4 format som gäller, och även om man känner igen sättet att bygga upp dem abstrakta, geometriserande kompositionerna, och den dämpade koloriten, så är uttrycket ganska annorlunda. Flödigare och inte så tätt och mättat. Men så är det kanske som skisser, förarbeten att räkna.
Abts får nog inte order från andarna, iallfall är hon smart nog att inte säga det, men det är fint att se hennes arbeten samman med Klint och Leirviks. Hon är absolut en intressant konstnär som inte är rädd att tangera, och för den skull gå rätt in i modernismens estetiska minfält. Lättheten som lurar, undgår hon, inte som Klimt, med andlighet, utan med benhård systematik och konsekvens som tydligt placerar henne i den samtida kontexten.

Då återstår bara Angela de la Cruz. Hon framstår ju lite som en elefant i den här förhållandevis försiktiga settingen. Det var kul att se det här verket eftersom jag aldrig sett nåt av henne live men länge önskat det. Och det är fint. Hon bankar in med järnhammare: –Ett måleri är inte en bild, det är ett ting! Helt riktigt. Faktiskt klarar hon att skapa en murrande närvaro i verket som hon kallar ”torso”. Det är ett bra namn. Storleken på hennes övriga arbeten tagit i betraktning så kunde det vara en del av en tämligen storvuxen kropp där det hänger i ögonhöjd. Det består av en låda på storlek med kartongen till en liten TV, eller en stor hushållsmaskin, målad i tjock, svart oljefärg. Bak den sticker det ut resterna av en duk målad med samma svarta färg. Galleristen beskriver det som en låda med en målning som inmat. Men jag tror att lådan är tillverkad av den samma duken och bara vikt och ihopknölad på baksidan. Trots sin våldsamhet tycker jag de la Cruz fint balanserar det konceptuella med träffsäker formkänsla. Det känns, och det är förbannat bra måleri.

Trots att Angela de la Cruz skiljer sig från dem övriga bidragen så tycker jag utställningen är väldigt känsligt sammansatt. Nästan smått genialiskt när jag tänker på det. Dem olika temperamenten och teknikerna utfyller varandra och samtalar på ett sätt som inte helt låter sig definiera. Som bra konst ska. Ofta kan sådana här kuraterade grupputställningar bli lite teoretiskt baktunga och verken bli reducerade till illustrationer av ett tema. Så inte här. Bra jobbat. Men lokalen behöver som sagt mer jobb.

Rosa, kommer på just när jag tänkte avsluta (det här blev lite längre än jag tänkt) att alla medverkande konstnärer är kvinnor. Det är lite fint att jag inte tänkt på det förrän nu.

Väldresserat

2008-10-20T03:56:00.000-07:00

Jo, det var en till utställning på Uppsala slott, New Friends av Lisa Strömbeck. Med samma problem som MLdG (se nedan). Hunden i konsten, det är ju kul. Men hur länge? Första anslaget är bra, man möts av en gullig hund som sitter med en korvskiva på nosen.

In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward

Jag vet inte hur lång videon är, men i alla fall tillräckligt för att man ska inse att det är en ovanligt väldresserad hund. Mycket imponerande och lite grymt. Så det är inte helt utan förväntningar jag går vidare. Nästa projektion innehåller en likadan scen, men nu ligger hunden med korvskivor på tassarna. Och på nästa är en hel hög med korvar placerad precis framför den lydiga hunden. Hm, saknas det inte något? Jo, hon glömde göra en film med korvskivan på svansen!

Marianne Lindberg de Geer, Uppsala konstmuseum

2008-10-18T11:47:00.000-07:00

Den här utställningen har jag sett förr, närmare bestämt för två år sen på moderna museet. Egentligen hade jag ingen lust att se om den. Att jag gjorde det ändå beror på Uppdraget. Jag föreställde mig dessutom att det kunde vara kul att skriva något (dräpande, tänkte jag i smyg) om denna redan kanoniserade utställning. Men när jag gick runt bland målningarna kände jag inget sådant behov av att säga min mening – jag kände inget särskilt. Och när jag sitter här framför datorn måste jag piska mig för att orka dra fram argumenten ur min hjärnas jämngrå gröt.

Ibland kan man upptäcka någon ny aspekt hos ett verk när man återser det efter ett par år, någon förbisedd detalj som öppnar verket för en ny tolkning. Här såg jag tyvärr bara samma sak som sist. En (1) kul idé, upprepad 54 gånger (108 om man räknar med att det är andra gången jag ser utställningen). Jo, jag tyckte faktiskt att idén var både rolig och lite rörande första gången. Varför? Hur ska jag förklara det utan att bli för omständlig? Det är som att hon skojar lite med både traditionell och samtida konstideologi. Konceptet utgår från Caspar David Friedrichs Rückenfigur, alltså en bortvänd figur placerad i, eller strax utanför, den storslagna naturen. Hos MLdG är subjektets existentiella utsatthet ersatt med en kulturell kliché vilse i en annan. Det handlar om små afrikanska träfigurer inmålade i loppisfyndade hötorgsmålningar. "Den andre" stående i en för den främmande, men för det romantiska subjektet vid det här laget alltför välbekant natur.

Som sagt, skämtet är det inget fel på, men poängen blir inte roligare av att upprepas hundra gånger. Redan 2006 tänkte jag att det nog kunde räcka med en gång. Kanske den här:

Jag tänker på mig själv - orientering

Petra Lindholm, Galleri Magnus Karlsson, Stockholm

2008-10-15T15:10:00.000-07:00

Innan jag skriver min första rapport till dig, Rosa, vill jag bara rekapitulera vad vi har kommit överens om. Jag ska försöka att så sanningsenligt som möjligt förmedla de tankar och känslor som far genom mitt huvud under och efter varje utställningsbesök jag gör. Jag tänker inte ta hänsyn till om jag missat några väsentliga fakta, om jag är orättvis, fördomsfull eller bara dum i huvudet. Du får dra dina egna slutsatser därvidlag. Nu kör vi.

Över till Fredsgatan alltså:

Jag sprang in på utställningen i det pampiga akademihuset utan att egentligen ha den tid på mig som jag förstår behövs för att se två videoverk av Petra. Till höger i den mörka lokalen några stills till försäljning, till vänster tre skärmar med olika filmer + svårbestämbar melankolisk plinkmusik. Jag slår mig ner på en stol. Det är tomt i lokalen. Det kan ibland vara irriterande att inte veta om det finns början och slut på videoverk eller om det är en loop. Så inte nu, jag får för mig att det är ovidkommande just här. Växlande svartvitt och färg, nästan stillastående bilder utan andra förlopp än långsamma åkningar, framvällande moln osv. En filmsekvens ger mig omedelbart en tydlig känsla, ett fladdrande draperi som liksom smeker en lampa. Jag blir glad, där var Petras signum, tänker jag. Men sen vet jag inte vad som händer. Jag fortsätter titta, tankarna vandrar.

Tre skärmar… ständigt dessa simultana konstfilmer. Jag funderar på vad poängen från början kan ha varit med denna konvention. Den förste jag såg som använde greppet var nog Bill Viola i början av 90-talet någon gång. Här verkar syftet vara liknande, att försätta betraktaren i ett tillstånd snarare än att berätta en historia. Det är i alla fall uppenbart att om man sätter tre TV-apparater bredvid varandra så vill man förstöra det som annars är typiskt för film – det linjära berättandet. Visst kan man säga att det skapas en undflyende stämning med ett nostalgiskt drag av auteurfilm, men jag kommer på mig själv med att sitta och titta på de tre sonyemblemen i underkanten på ”ramarna”. Blicken fastnar där, varumärkena känns som det sammanhållande kittet mellan en massa slumpgenererade bilder.

simultan konstfilm

Nu var jag visst lite elak – var det nödvändigt? Nej det var det säkert inte, men det kändes som om jag ville ge igen lite för den tid som filmerna tog utan att ge något tillbaka. Eller något fick jag ju, en sak var till exempel dessa funderingar på varumärken som kom när min blick fastnade på emblemen. Den seriella estetiken, upprepningen av tre former med tre likadana signaturer var visuellt starkare än själva filmerna. Eller filmerna störde ut varandra, verket blev Tre Sonyobjekt med Utbytbart Filmbrus i.

Ja, jag blir lite sur faktiskt. Tre skärmar… Vad fan också, numera betyder det ju bara ”konst”. Det var bara ett kort ögonblick som jag fick känslan av Petra Lindholm. Och det är så synd, jag har sett en hel del äldre filmer där jag verkligen förstått vad hon gjort (Då räknar jag inte förra utställningen på samma galleri). Det har varit på en skärm, med en hel film från början till slut, som man ändå har kunnat komma in i när som helst. Särskilt en, jag vet inte vad den kallades men den lever väldigt starkt kvar i mig, den utspelar sig i ett solbelyst rum. Inget händer medan solen vandrar och dagen går. Men så upptäcker man små obetydliga detaljer, smuts, damm reflexer, som kommer tillbaka, loopas, går i slowmotion. Allt börjar kretsa kring dem på ett hypnotiskt sätt. Man kommer inte ur det varma, sunkiga rummet på hela dan. Man ligger och känner efter exakt hur den dova huvudvärken känns, medan hela livet struktureras efter ett dammkorns dans. Det är mycket vackert och mycket sorgligt.

Det är en film i det inre rummet också, den liknar kanske mer de äldre filmerna och den har också lite av den typiska Lindholmska låtsaspopengelskan i sitt soundtrack, men den hinner jag tyvärr inte titta på.

Hej Rosa!

2008-10-11T10:45:00.001-07:00

Välkommen till din alldeles egna sida. Vad tycks? Jag har försökt utforma den i en stil som jag tror passar dig. Här kommer vi (du vet vilka) att lägga in betraktelser, så uppriktiga som möjligt, från Stockholms respektive Oslos konstscener. Hoppas vi kan leva upp till dina förväntningar.