Klärobskyrfotografi

Innan jag gick upp till Gunnar Löberg på Konstnärshuset (se föregående post) slank jag naturligtvis in på Fotografins hus, som hysts in på bottenvåningen. Där visas Martina Hoogland Ivanow. Hon är (om jag nu fattat rätt) en modefotograf som på senare tid alltmer gått över till konstfoto. Om det är något jag är ointresserad av här i världen så är det modetidningar, så vad hon gjort i den branschen har jag ingen som helst aning om. Däremot välkomnar jag henne till konsten. De suggestiva speedwayfoton (fast var det inte isracing?) som hon visade på bland annat Natalia Goldin för några år sen, gillade jag verkligen.

Den här gången är det inte en lika sammanhållen utställning. Dessutom distraheras jag av att jag drar runt på en kompis som gärna fastnar i långa samtal med alla han stöter på. Vilket får till följd att vi mest hänger vid disken med den fotograf som för tillfället ansvarar för galleriet. Han vet inte mycket om Martina, men mer om fotografi i allmänhet. Diskussionen rör sig därför mest om det senare. Då och då kastar vi ett öga runt lokalen. Efter en stund tröttnar jag och tar ett varv närmare bilderna.

Jag hade det på känn. De är bra. Släktskapet med speedwayserien är uppenbar. Det är något med svärtan – den är väldigt jämn, den breder ut sig lite mer än brukligt och den är inte riktigt… svart. Det sistnämnda beror på tekniken får jag veta: laminerade utskrifter. Jaha ja. Men det är ändå någonting med hur hon lägger stora partier i jämngrå skugga och låter enstaka detaljer träda fram i ljuset. Klärobskyr, pling! det är ordet jag tänker på – ett gammalt hederligt trick för att skapa en förhöjd dramatisk effekt. Och det funkar, lika bra som någonsin. Det här fotot till exempel (visst har det visats i DN:s Galleriet någon gång?) är helt fantastiskt tycker jag.